Israeler slaktar, misshandlar människor och bedriver övriga beskjutningar i massartade antal. I självförsvar. Samtidigt fixar ryssen en extrem kyla i husen nere på Balkan. Människor med vapen och makt får aldrig nog.

Det är inte konstigt att det råder ständig oro i det forna Palestina. Krig har blivit en vana för människorna. Barn växer upp i ett liv av historier och rykten som smutskastar motståndaren. Ungdomar växer upp i ett liv av krigiska utbildningar som ska användas i framtida drabbningar. Vuxna växer upp i ett liv av att försöka få sig och sina släktingar att överleva.  Under all deras ilska hittas osäkerheten, rädslan, sorgen.

Vem var det som började? Lika mycket fakta som förgätna historier om världens eventuella uppkomst ur det tomma intet finns det ingen direkt sanning.

Rysslands manöver skapar minusgrader öster om väst. Inomhus. I tron om att grannlandet Ukraina skulle ha snott en stor mängd gas har de valt att stänga ner tillförseln varan Självklart drabbar detta mest de oskyldiga medborgarna i det nämnda landet och de mindre sådana i närheten.

Början till ett nytt kallt krig? Bortsett från den bokstavliga innebörden tror jag, till skillnad från vapenkramare och fördomsfulla moderater, att det är enbart skitsnack. Motiven finns helt enkelt inte.

Läste för en gångs skull dagens debattartikel i DN. Socialminister Göran Hägglund, tillika Kristdemokraternas partiledare, berättade där om hur den nya reformen kommer att drabba Apoteket AB.

Regeringens lilla guldgosse, som annars brukar uttala sig rätt lamt om saker och ting, fick antagligen uppgiften för sin smått mysiga och alldagliga framtoning. Alla vet ju att moderater och övriga privatälskare helst ser att det borde hänga ett neongrönt kors i varenda gatuhörn, precis som i medelhavsländerna där minimala farmacier existerar till tusen.

Det spelar nämligen ingen roll för blåklädda vad kvalitet innebär. Vem som helst ska kunna öppna upp en liten butik där rent utav livsfarliga mediciner säljs. Borgerliga påstår att konkurrens främjar resultaten. Helvete heller. Jag skulle aldrig någonsin kunna förstå mig på hur samtliga butiker i Sverige skulle kunna hålla en jämn standard med hjälp av privatisering. Att människor gjorda av pengar och utbildning kan utveckla ett modernt alternativ till dagens Apotek må vara hänt, men vem är det som får ta del av russinet ur den kakan om inte självaste Wallenberg? Vad prioriteras först av en affärsägare, vinst i stålar eller kundens välmående?

De vill sakta men säkert förstöra den trygghet det ligger i ett statligt ägt företag som faktiskt berör samtliga nio miljoner invånare i dagens Sverige. Allt för att kunna erbjuda privata alternativ. De vill ge det svenska folket fria tyglar. De vill låta Sveriges invånare medicinera fritt.

Regeringen är rädd. Tre partier står nu mot de fyra sittande. De Rödgröna mot Allians För Sverige. De alltid lika tveksamma och osäkra förstaårsväljarna kommer antagligen fortfarande vara lika fundersamma med att sedvanligt skippa research. Varför vara tveksam när det numera inte är något snack om saken? Skillnaden är nämligen markant.

Det uppdaterade regeringsalternativet fick tågmästare Lars Ohly att hoppa på ett framtida lok som så småningom ska leda Sverige på rättvisans färd ut i vida världen. Till den militäriske Jan Björklunds stora förtret och ängslan är detta något som skrämmer honom och de andra smilfinkarna som nu har fått svårt att hålla kvar sina ständigt påklistrade leenden.

Skolministern uttryckte sin ovetskap mycket utförligt i dagens DN. Hans rädsla för sitt hjärnspöke på vänsterkanten lyste starkt igenom. Varken Vänsterpartiet eller Lars Ohly är särskilt kommunistiska, tyvärr Jan. Om det vore fallet. Och? Faktum är dock att ett sådant parti aldrig skulle hänga på ett samarbete mellan högervridna och gröna makter.

De har bestämt sig. Även Lars Ohly med sitt vänsterorienterade parti ska få ingå den regering som troligen kommer att bildas efter nästa val. Ett historiskt beslut.

För första gången låter alltså Socialdemokraterna dela på makten tillsammans med sina två betjänter, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Trädkramarna torde vara de absolut nöjdaste kring sammanslagningen. De brukar garva sig glada åt det mesta om de så bara kommer att få sopa mattan. Jag är dock fundersam till vad detta kan innebära för vårat enda kvarvarande  och någorlunda socialistiska parti i sveriges riksdag.

Ett smart drag de gjort är att inte gå till val med ett gemensamt manifest. Tack. En utveckling till ett indirekt tvåpartisystem är ej att önska. Grötpolitik är det sista jag vill ha i dagens Sverige. Den patenten kan jänkarna behålla.

Introt slussar oss i alla tänkta vinklar, genom en datorgjord postmodern stad à la Matrix, gjord av en student under sitt första år på konsthögskolan. En mer motbjudande inledning får man leta osökt efter när den dessutom saknar någon som helst anknytning till ändamålet.

Jag talar om årets julkalender. Barnsligt eller ej? Visst fan är det skillnad på serien som i min barndom var halva grejen med den evinnerliga väntan. Det måste jag få konstatera då jag bestämt mig för att en borttappad önskelista och en lika förlorad tomte inte är mycket att återge i bild. Då övrig handling kretsar kring småföretagande i serietidningskonversation känns detta mera som en nödvändig ingrediens idémakarna bara måste plocka in av ren slentrian.

Sterila och alldeles för genomtänkta miljöer skapar senare aningar om att Stanley Kubrick har haft hand om spakarna. Även huvudrollsinnehavarna och dess jargong är nästintill identiska med valfri karaktär från ”A Clockwork Orange”. Färgerna är dessutom äckligt synkroniserade med övrig omgivning och skapar tillsammans ett groteskt bildspråk. Inget ont om vare sig den nämnda guden till regissör, hans underbara sätt skildra eller hans kanonrulle till film men inte fan skapar det någon julstämning. Pittoreskt är underskattat.

Manuset är även det värdelöst likväl de haltande skådespelarinsatserna. Vuxna människor kan bara inte agera och ha repliker endast en femåring kan yttra till vardags.

När inte ens praktiskt uppbyggda kulisser räcker till fixar SVT abstrakta sådana. Det är naturligtvis väldigt fult gjort och jag kan inget annat än tycka synd om årgångarna i lämplig ålder som nu får se den här skiten ända fram till den tjugofjärde december.

Men det är klart. Vad ska vi ta oss till när det berättats om traditioner i Kapernaum? Vad ska vi ta oss till då mysteriet på Greveholm lösts? Vad ska vi ta oss till då Sune fått sitt livs julklapp? Bibeln skrevs ju trots allt för ett par tusen år sedan.

Det är fredag. Det är vilodag. Det är varje arbetares rätt att ta det lugnt i en hel helg. Det firar jag med att kolla in televisionens mest kommersiella program. Ett program som trots sitt tänkta tema inte har ett skit med musik att göra.

Grattis på födelsedagen! Det har gått nittioett år sedan det mäktiga Vinterpalatset stormades i St Petersburg. Boljsevikernas övertag av maktinnehavarna kom därmed att skrivas till historien genom den ryska revolutionen.

Ett stort grattis önskar jag till den lyckade manöver som fick en och annan rik stofil sittandes på en allt för stor summa pengar att darra av rädsla! Ett stort grattis till de lyckade reformer som genomfördes! Strax därefter tog en gubbe över med en något bredare mustach än vår tids mest kända innehavare av ansiktshåret. Tyvärr gjorde han drömmen till en mardröm.

Trots detta är det enbart skiten och terrorn vi låter våra lärare häva i oss då vi fylls på genom att hålla våra munnar frivilligt öppna. Stanken lockar därmed inte till att ens ta reda på vad allting egentligen gick ut på. Svaret på frågan har helt enkelt att göra med den nämnda mannens vilja av att föra in kapitalismens mönster i ett samhälle som var tänkt att heta något helt annat.

---

Dan Andersson

Dag efter dag. Gång på gång dyker det upp en jävla text i spalterna. Var får den där jäveln sin luft ifrån när han knappast pallar lyfta en arm i luften då det vankas diskussion i skolan? Hur kan en knäpptyst och lågmäld elev bakom sitt ritande på skolbänken ha något vettigt att säga? Ett muntligt skildrat hat mot allt ont förmår inte undertecknad, men att skriva ilsket om högeroffer på en abstrakt internetsida som dagligen bara läses av tio till tjugo pers går alldeles utmärkt.

Dan. Danne. Danneman. Dannemanne. Dannemannen. Kommunist. Det sägs att ett kärt barn blir tilltalad på många olika sätt. Antingen tillhör inte jag denna skrala skara alternativt behöver det inte råda någon speciell variation på etiketterna för att ansöka om medlemsskap till sällskapet av de omtyckta ynglingarna. Sambandet är uppenbart men förlorar sin innebörd vid sin avrundning. Varför?

Tots att jag föredrar den andra nivån av nämnda benämningar på mig själv måste jag säga att den sista epitetförklaringen må tillhöra ett av mina käraste småttingar. Tack. Så länge folk vet att ideologin inte har ett skit med gamla idioter så som Stalin eller Mao att göra är det okej. Antalet innehavande av den kunskapen hos vanligt folk må dock inte överskrida mer än en promille tack vare människors brist av att kunna tänka själva.

Att undvika det är fullkomligen omöjligt då jag vill införa världsomfattande rättvisa och opartiska lärare så fort en borgerlig regering satt sig alldeles för skönt samtidigt då undervisningarna i skolorna går ut på att jämställa röda tankar med Hitlers fatala fiasko. Den icke inlästa lägger ihop sina inmatade tal i deras tomma huvuden och finner därefter att jag borde vara en dyrkare av Sovjetunionens helvetiska system.

Jag tillber inte diktatur varje söndag. Jag avgudar inte massavrättningar på människor. Jag tror inte på någon överhet. Jag tycker däremot att ett samhälle vilket är byggt på en klassindelning inte behöver existera i all evighet enbart för att kapitalkramande amerikaner lade beslag på jordklotet genom att förlägga snabbmatsrestauranger världen över.

Det var snart ett par decennium sedan ryssen började käka millimetertunna köttlappar omgivna av valfritt och omsorgsfullt applicerat pålägg mellan ett par lummiga och brödliknande pappersark. När är det dags att fixa ordning skiten på riktigt? Inget äckligt bör vara för evigt.

Kommunist eller ej. Jag tror på en jämn och rättvis fördelad värld där alla ska få möjligheten att må bra utan att ge monarker förlängd livslängd eller vrålrika skattesmitare alldels för mycket att säga till om.

Tack för mig.

För dryga veckan sedan uttalade jag mig något neutralt om den fortfarande tillåtna handeln på svarta börsen. Det handlade då om de spelningar AC/DC kommer att genomföra nästa år. Då kunde jag skåda förödelsen kring missnöjet om de ofantligt höga marknadspriserna på bl a Blocket utan att jag drabbades själv.

Genom min tid som besökare av större konserter har undertecknad alltid haft turen att på hederligt sätt skaffa sig ett inträde till sitt favoritband. Denna positiva trend slutade igår då hårdrockens kungar Metallica, som förlagt tvenne spelningar i våran största glob nästkommande år, lät släppa sina biljetter. Resultatet av en timma, sittandes i en abstrakt kö ute någonstans på nätet, slutade utan napp. Besvikelsen var enorm. Missnöjet likaså. Hatet var om möjligt störst.

För en gångs skull har kvällstidningarna, av alla tidsskrifter, förstått problematiken kring den orättvisa fördelningen av det kassa biljettsystemet. De har publicerat olika artiklar där läsare fått skriva ut sin ilska och sorg över skiten som är en verklighet vid varje tillfälle en stor artist eller ett band ska besöka Sverige.

Jag tänker inte upprepa mig ytterligare om hur jag ställer mig till den olagliga handeln utanför lagens gränser utan hänvisar till nedanstående länk där du kan läsa grunden till min åsikt i frågan. Det torde dessutom vara uppenbart vid detta fall.

Jag vill däremot att idioterna denna gång inte ska få komma undan ostraffat. Jag tycker att det som sker är orättvist och förjävligt. Därför vill jag ha ett slut på det hela.

Det jag nu blir tvungen till för att överhuvudtaget kunna delta i en av konserterna blir helt enkelt att söka det billigaste alternativet bland de privata idioterna som förtjänar en snar död. Ty jag tänker aldrig främja de iq-befriade företagen som lever på några få oturligt drabbade. Aldrig. De företagen borde även de avlivas.

Stoppa svartabörshandeln. Bojkotta.

Så här skrev jag om fallet: AC/DC:
http://dannemanne.blogg.se/2008/october/081011-hajar-som-fiskar-stalar-pa-djupt-vat.html

Nedanstående adresser är tre portaler till samma dödsrike! Dessa är ledande inom den egoistiska handeln som förstör för dig och mig! Bojkotta jävlarna!
http://www.slutsålt.se/
http://www.biljettnu.se/
http://www.biljett24.se/

Tog mig idag upp till Haninges centrala köpcentrum i ett solklart höstväder för att hämta den redan betalda inträdet till kvällens konsert. Solen lyste på gula höstlöv som för tillfället täckte en stor del av den torra asfalten där jag gick. Utan glasögon mötte jag endast suddiga ting av mänskligt släkte på min väg.

Inne i den skyhöga värmen där butikerna har sin fria marknad genom en lika fri konkurrens flockades ännu flera gestalter. Genast sökte jag upp spelbutiken vilka äger rätten att trycka upp biljetter för sådana ändamål jag ska tillbringa kvällen med.

Tv-apparaterna visade springande hästar med sittande kuskar. Vid sidan om syns de senaste resultaten och de bästa respektive sämsta oddsen. Framför siffror och trav stod där en rörlig massa som sökte de allra smartaste dragen att satsa på denna lördag. Vilket djur har de bästa förutsättningarna för dagen. Vilken chaufför ser ut att kunna hantera piskan på ett ännu bättre sätt? Jag tycker inte om trav. Jag hatar det.

Jag har absolut ingenting emot hästar som de flesta killar innehar då de väljer att följa strömmen kring missgynnandet av de flesta tjejers intresse och åsikter. Däremot avskyr jag hur den så kallade sporten är upplagd. Den är skapad och uppförd kring sponsorer. Den är skapad av pengar.

Sport för mig är glädje, tradition och känsla. Sport borde inte få finnas till enbart för att stilla människors behov av att vinna eller förlora stora summor pengar. Då är det inte sport. Det är groteskt vidrigt och osmakligt i min mun. Säg den som besöker Solvalla med tanken att få sig en trevlig upplevelse med sina närmaste utan en medtagen tipsrad att kika på mellan loppen.

Iväg gick jag trots den långa kö av ivriga spelmänniskor som stod framför mig beredd att satsa sina livs besparingar i ett oförutsägbart lotteri.

I veckan har Carl Gustaf Bernadotte befunnit sig på skogspromenad i sveriges innre delar tillsammans med sin närmaste klan av baroner och slottsägare. Iförd en välstruken skjorta samt en passande slips under en täckande grön och varmande jacka, samtliga plagg är betalade av dig och mig, sysselsatte han sig och sina kumpaner i att döda vilda djur enbart för nöjet. Vår annars icke talförde härskare kunde strax innan dödsskjutningarna självklart inte hålla inne sina innersta tankar om det uppenbara i att vargar blir fler då de förökar sig. Därför borde de mördas.

Han tycker till alldeles för mycket. Han ska inte få inte tycka till alls. Det är inte killens uppgift att yttra sig om någonting i det här landet. Tala öppet kan han göra med sig själv i sina ekande slottshallar runt om i landet. Är han född till sin position vilket vi i Sverige av någon anledning fortfarande accepterar ska han därmed leva upp till den. Monarki innefattar just detta. Vem vet sämst om hur landet ska styras om inte den mest isolerade människan av samtliga nio miljoner?

Det är vi som föder honom. Kungen är köpt av oss invånare. När ska vi sälja hela hovet och frige hans inavlade familj?

De vågade kommentarerna som ställde till med rabalder visas här:
http://playrapport.se/video/1281558#/video/1281558

Länder. Folkgrupper. Religioner. Dessa parter har sedan tidernas begynnelse legat i luven på varandra. I den stora och gigantiska sandlådan jag väljer att kalla vår planet har maktlystna rackare tävlat om vem som kan slå den ena hårdast med sin färgglada spade. Till följd av denna materiella och fysiska utplåning har all världens konflikter sällan blivit annat än ändlösa.

Jag hatar krig. Det gör inte landet jag lever i. Sverige kan dock i viss mån uppfattas som en fredlig stat då det var två hundra år sedan svenska trupper slog ihjäl norrmannen en gång för alla. Inte konstigt att våran högt graderade gubbe inom det militära suktar efter krig mot det påhittade hjärnspöket bakom länderna i öster. Hans jobb är ju trots allt att skicka iväg de numera frivilligt värnpliktiga tonåringarna till en lika frivillig slakt inför fiendens artilleri. Jag tycker dock att han ska sikta på att kasta in sin oanvända handduk för alltid. Vad gör landet i övrigt åt sin längtan att ingå i alla dessa slagsmål runt om i världen?

Rent formellt har Sverige inte deltagit krigiskt i guds namn på ett par hundra år. Det som dock sker i sju av våra enormt många industrier är tillverkning av det som gör oss människor till ondskefulla monster – vapen.

I Eskilstuna skapas vårat mest spridda föremål inom krigsindustrin. Ironiskt nog är det döpt efter våran oförtjänta och nu sittande monark. Granatgeväret Carl Gustav. Detta säljs med glädje till George W Bush och sina undersåtar då de utför sitt, eget utnämnda, rättfärdigande krig mot terrorismen i mellanöstern. I samma fabrik görs även ett så kallat pansarvärnsvapen med förkortningen AT4. Även detta dödsfarliga föremål har fått samma kund under samma krig.  Nedan finns en länk som visar dig hur det kan ställa till med för helvete.

Trots att vi kommit överens om riktlinjer huruvida vi inte ska sälja skit som detta till krigförande länder händer det i alla fall. Vi tjänar ju trots allt pengar på det. Då är det tydligen okej. Att det högsta skiktet av klasser lever för pengar är ingen nyhet men vi som övriga invånare i Sverige har även vi ett ansvar. Hur kan vi låta det ske?

Tänka sig hur det är för länder vilka ingår i världens nu största och ohotade terrororganisation – NATO. I de intet ont anade länder med klassklyftor så stora som elefanter köps det säkerligen vapen hej villt i affärer som gränsar till ens dagliga matvarubutik. Låt inte detta bli en vana och verklighet i Sverige!

Vägra krigshandling. Vägra vapentillverkning.

En stolt amerikan visar mördaren i sig:
http://www.youtube.com/watch?v=kL-sfhsSPPU

Kan kännas som en smärre torsk att jag ska yttra mig om något så krystat som detta. Även en revolutionär tänkare måste få ta ut sin vilodag och lägga ifrån sig sina kommande planer på att erövra världen tillsammans med dig och alla andra för en liten stund.

I veckan avslöjade sveriges mest lästa bloggare sin avgång och kapitulerade fullständigt emot det beroende hon dragit sig in i. Det tog helt enkelt för mycket tid då hon siktar på att nå den absoluta eliten av klasser via sitt febrila pluggande varvat med drivandet av att håva in pengar genom sina företag. Det går helt enkelt inte att yttra sig om sin ovanliga vardag samtidigt som en så viktig karriär är på gång att skapas. Pengar går före.

Jag ska vara ärlig och säga att även jag strökollade in på sidan för att se vad som egentligen sker i den slutna världen uppe på ö(f)vre norrmalm. Ett samhälle där dagliga restaurangbesök görs varje dag. Ett samhälle där pikétröjor verkar vara det populäraste plagget. Ett samhälle där varandras tillgång på unika efternamn speglar gemene invånares politiska åsikt av en person vilken äger tilltro till sina fördomar.

Det hon var mycket noggrann med att påpeka kretsade kring sin stolta roll i att vara förebild till en mycket trogen skara. Det oroar mig. Bland kommentarerna till inläggen uttrycker tioåriga flickor sin beundran om hur upphovskvinnan inspirerar dessa små osäkra flickor till att bleka sina tänder. Andra ytliga behandlingar som ska se till att hålla ansiktet fräscht från oönskad naturlighet finns också omskrivet. De har även fått lära sig att en äkta pälsjacka kan lätt värma en klänning hon tänkt köpa enbart för sin myndighetsförklaring. Allt till en kostnad av en summa ingen vanlig tonåring har råd med.  Om det, mot förmodan, är någonting vi bör eftersträva här i världen är detta inte det ideal jag dyrkar.

Det är bekymrande att den materialistiska världen ska inspirera så många små barn som söker acceptans och tävlar i att hinna först in i vuxenlivet. Blondinbella verkar redan infinna sig i en sådan trots att hon ej är utexaminerad från gymnasieskolan. Genom att glamourisera praktisk behandling av sitt utseende bidrar även detta givetvis till att sprida fixeringen vidare till landets intet ont anande ynglingar. Vi duger alltså inte som vi är.

Jag tycker att vi ungdomar kan vara utan sådan propaganda. Varje dag skådas tjejer som, i behov av att synas och känna sig värdefulla, förvandlat ögonfransar till svarta klibbiga spindelben, täckt sina ansikten bakom en fasad av puder, kammat sönder hårstrån då de via ett system av flertalet hårfärgningar ger vika. Dessa behöver inte mer uppmuntran via ytligt inriktade bloggar.

En värld full av materiellt tänkande och uppskattande kan jag vara utan.

En så kallad mysfaktor översteg det normala då det även denna kväll var möjligt att få se och ta del av en politisk debatt via vår statliga kanal. Kampen stod denna gång mellan de två högsta hönsen till partiledare. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Rött mot blått. Rättvisa mot orättvisa.

Sjävklart ville även det politiska oraklet tillika programledaren K-G Bergström få ur de två hur de ser på den ekonomiska krisen. Jag hatar att höra insnöade politiker rabbla obegripligt skyhöga siffror tagna från ingenstans som de sedan ska slåss om i diverse konversationer med varandra. Sådant var det gott om.

Jag hatar även att höra vår statsministers eviga tjat om sin rädsla för införandet av högre skatter. Lika lite som gubben vet om hur den svenska modellen fungerar verkar denne inte begripa sig på innebörden av att driva välfärd genom att alla invånare i landet ska vara med och delta i en gemensam fördelning av varandras pengar.

Den svenska modellens grund handlar just om att vi ska hjälpa varandra. För att alla ska kunna få bästa möjliga  livssituation bör alla vara med och lämna en slant i den stora gryta vi sedan ska fördela rättvist till bäst behövande. Till följd av detta system kan vi ha en offentlig vård vilken är anpassad efter behov - inte efter plånbok. Står du  dessutom utan arbete mot din vilja är du inte helt utelämnad då du ska kunna vara värd att ta ut en välförtjänt a-kassa.

Numera är de nämnda konsekvenserna av våra tidigt införda och rättvisa reformer raserade. Fragmenten existerar en aning men de är tämligen döende allihopa. Varför? Våran regering fixar detta. Det är antagligen endast en fråga om tid innan de blåklädda tomtarna på loftet vill lägga fram en reform om att förändra den nu icke existerande välfärden till den amerikanska modellen.

Det samhälle som arbetarrörelsen en gång byggde upp till allas bästa finns inte   - bara arkiverade i  våra historieböcker. Det finns dock de som är överens om att arbeta sig igenom detta och därefter driva frågan vidare. Det  är ett stort steg för ett land och en värld som ska drivas på allas villkor. Det är upp till oss och ni övriga om hur  människans framtid ska se ut.

Rättvisa kan enbart skapas genom organisering.

Självklart var det en nödvändighet att även idag sitta och mysa till gårdagens partiledardebatt på dagens lunchrast. Skratten och de ilskna kommentarerna delades av undertecknad plus sin samtyckande kamrat.

Stämningen var rakt igenom god hos de båda samtyckarna då jag konsumerade gårdagens middag samtidigt som jag mellan tuggorna diskuterade kring diverse politiska frågor med en mera neutral granne vid samma bord. De lika meningarna mellan oss åhörare skulle snart ändra på sig då en övergripande majoritet av en viss fråga stampade in framför vårat måndagsmys.

Då herr Göran Hägglund började uttrycka sin enda tydliga ståndpunkt i svensk politik på den stora bildduken kom argumenten flygande ut i luften och det var därmed läge att stänga av ljudet på karln. Istället fortsatte diskussionen vidare bland oss ungdomar i det klassrum som omvandlats till en debattsal. Det gällde frågan om huruvida det ska vara tillåtet för samkönade partners att ingå äktenskap inom den svenska kyrkan.

Eftersom jag klart och tydligt står emot det mesta som kyrkan och allt vad konservativa värderingar har att erbjuda stör jag mig även på deras ännu icke bortsuddade lag om att homosexuella människor inte får gifta sig. Jag tycker att all kärlek är bra kärlek. Kort och gott. Argumenten emot lyder lika starkt och tydligt. Det har alltid varit så. Kort och gott. Ett mera passivt resonemang får du leta förgäves efter.

Homosexuell är du för att du fötts sådan. Innehar du den nämnda läggningen och dessutom är religiös troende inom den kristna kyrkan får du däremot inte äkta sitt liv tillsammans med din funna livskamrat. Det är prompt förbjudet i dagens orättvisa Sverige. Därmed har kyrkans vilja om att alla är lika värda aldrig existerat på de gångna tvåtusen åren.

Det är en fråga om allas lika värde. Så sant så. Behandlas man inte lika är det en fråga om diskriminering. Det är inte svårare än så.

Vill du läsa ett långt inlägg om hur ute det är att vara kapitalist och rik? Fortsätt scrolla då texten fortsätter  nedan. Du som inte gör detta förespråkar därmed de epitet jag nämnde ovan. Valet är ditt.

Jag har nu spenderat två timmar i en ovanligt behaglig och skön soffa framför vardagsrummets allra högsta säte. I denna visades en debatt där samtliga partiledare från alla våra riksdagspartier deltog. Inte helt oväntat kan sådana här tillställningar jämföras med rena fredagsunderhållningen för undertecknad då mitt intresse av att höra maktlystna gubbar och tanter spekulera kring vårat orättvisa samhälle är otroligt stort.

Det finns en viss ork att uttala mig om allt som sades i det långa programmet. Dock har lever jag i tron att många, av de få läsare jag har, inte skulle ge sig på att läsa det som då skulle vara i längd med en överenskommen meter. Visst vore det detaljerat att kunna kartlägga den sittande regering som tycker om orättvisor då det är något som jag sedan tidig barndom förstått mig på och därefter kunnat bilda mig en uppfattning om vad som borde göras. Men det vore mer klokt att sammanfatta den stora röra av flygande argument som ändå kan blandas i en osmaklig och kall gröt.

• Vår statsminister med det ständigt bekymrade ansiktsuttrycket förespråkade inget mindre än att orättvisor är bra för vårat samhälle. Det ska finnas väldigt få rika människor och en stor samling undersåtar i dess kraftfulla grepp. Det är inte enklare än att kommentera han och hans moderata parti på något annat sätt. Ord och knappast några visor.

• Korpral Björklund, tillika partiledare för liberalerna, som vill använda lärarens makt till att styra över dess elever hängde lätt på den nämnda gubben ovan genom att lätt fstå bakom den nyliberala ideologin fullt ut.

• Hon som gör ständiga och misslyckade försök i att göra sig bästa vän med de fattiga småföretagarna ute i landet finns hos det parti som inte ger upphov till sitt namn. Maud Olofsson gick på hårt och håller med sina karlar vilka hon enligt sitt partis ursprung borde vara emot.

• Göran Hägglund. Vad säger man? Har det någonsin funnits en partiledare som innehaft en mera tafatt blick och en än mera haltande retorik att hans egen gud borde gråta floder över honom och Kristdemokraterna? Denne allsmäktige gubbe uppe bland molnen har dock till sin tröst att lyssna på då den osmaklige mannen framför sin åsikt om kyrkans makt gällande homosexuellas rätt i att ingå partnerskap.

Dessa fyra individer satt länge och förde fram positiva åsikter om den borgerliga politiken. Frågan är om det ens existerar några sådana. Visst, tycker man orättvisa är det väl lätt att tala gott om den när man själv sitter inne på en rejäl kosing.

• Miljösällskapet i vår riksdags språkrör hytte länge med både bildliga och bokstavliga nävar i luften när hon kraftfullt kritiserade de passivt försvarande motståndarna. Hon är en företrädare med en stark framtoning. Detta krockar en aning då hon faktiskt har en ganska osäker tanke om världen.

• Mona Sahlin är tryggheten själv och en stark personlighet till vårat största parti. Kanske utnyttjar hon dock inte den kraft hon faktiskt har av sveriges väljare i att utföra flera flörtar med vårat mest trofasta parti som ses nedan.

• Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly angrep gärna högerns vilja av att skapa osämja i  våra klassklyftor. Detta är precis det han ska vara till för och det är en enorm tur att vi i dagens värld, skadad av globaliseringen, har en klar och tydlig vänsterkandidat att rösta på i nästa val.

Vill du leva i ett land där vården styrs efter behov, där de rika får betala mera och där allas liv är lika mycket värda står du inte på regeringens sida. Du håller då med oppositionen. Du håller då med den rättvisa politiken som vill se till allas bästa och ge alla den rättvisa vi förtjänar.

Man bekämar inte fattigdom genom att främja rikedom. Fattigdom försvinner då man främjar de utsatta och dess tillvaro. Så enkelt är det.

De två stora och efterlängtade konserterna till det största australienska hårdrocksbandets konserter i Stockholm såldes idag slut på snabbast möjliga tid. Turligt nog är undertecknad inget speciellt fan av lirarna med det välkända namnet och behövde därför inte sitta stressad och oroad i tron om att bli utan en eventuellt kommande upplevelse.

Neutral som jag kikade jag genast in på våran största köp- och säljmarknad samt den namnkunnigaste internetsidan. Senast inkomna ting till salu var mycket riktigt ett stort gäng av nypressade och färskt införskaffade inträdespapper till redan nämnda konserter. Samtliga till ett otroligt högt och oöverkomligt pris för en vanligt dödlig människa som de flesta faktiskt är. Det är inte ovanligt att summan överskrider det tredubbla. Vilka står bakom det här?

Det ska till någon naiv persons snälla tankar till att tro något gott om folket som ligger bakom annonserna på de omtalade sidorna. Är det inte folk i behov av att tjäna pengar på ett fult sätt brukar det handla om i synnerhet ett större företag som livnär sig på samma sak av samma principskäl.  Jag hatar er alla!

Detta händer samtidigt som jag läser ledsna och besvikna fans i diverse forum vid samma tid. Dessa ska ha gett upp kampen om de åtråvärda biljetterna för att istället planera sitt köp i form av ett andrahandigt sådant. De har inget annat val än att vända sig till de giriga människorna som köpt upp en hel drös av, för dem, inte värdefulla biljetter till ett populärt evenemang.

Det är förfärligt att detta ska få gå igenom helt lagligt i Sverige. För ovanlighetens skull har vi i detta sammanhang vårat lilla grannland strax i söder att se upp till. I Danmark är det olagligt att föra så kallad marknad på den stora svarta börsen. Visst kan det förekomma enstaka privatpersoner som trots paragrafen i lagboken överskrider gränsen. Men de etablerade företag som nu genom sina hemsidor skryter om deras framgångar då de kränker den allra mest hängivna publiken kommer knappast att lysa med sin frånvaro.

Få stopp på svartabörshandeln! Gör det olagligt!

Nu är det ett faktum. Det har nu bestämts att miljömupparna i våran riksdag kommer att skaka socaldemokratiska händer de kommande tolv åren. Detta klargjordes igår. Kritiken kommer från vänster. De glada och nöjda minerna kommer från höger.

Socialdemokraternas framtida samarbete med Miljöpartiet innebär att de stänger ute Vänsterpartiet som tveklöst är det enda parti i riksdagen som står för sina åsikter. De har varken blivit socialdemokratiskt blåa eller flummigt gröna. De är vänster. Istället vill det medelklassvänliga, så kallade, arbetarpartiet bli mera naturmedvetna och enbart få ett stödparti till deras förmodliga vinst vid nästa val. Kommer det att räcka?

De nämnda minerna kommer att utföras av bland annat en tunnhårig Alfons Åberg. Fredrik Reinfeldt kan nu slipa på argumentationer i kommande debatter som väntar inför nästa års val. Argumentationer som med enkelhet kan slå ner den splittrade oppositionen. De har deras oenighet att spela med. Ett motstånd som inte är överens är inget motstånd.

Det luktar även gröt. En slags salig blandning av en jävla massa tankar och ideologier kan komma att ge oss väljare otydliga besked när vi ska bestämma oss för hur vi ska rösta. Ge sveriges medborgare ett klart och tydligt vänsteralternativ istället för något hämtat ur den oförorenade luft vi lever i.

Vänsterpartiet är klara och tydliga med att de inte kommer att stödja denna förutspådda regering med Mona Sahlin i högsta position. Det gör de rätt i. De vågar stå emot något som redan på förhand ser ut att inte hålla i en hel mandatperiod. Frågan är om de ens når dit utan Lars Ohly med kamrater.

---

Dan Andersson

Jag kunde inte förmå mig att ha en längre semester från skrivandet av att skriva mina starka åsikter för den en rättvisa som inte genomförs just nu i Sverige. Orättvisan som präglar oss vanliga människor just nu sägs vara en av de första stora konsekvenserna till den så kallade finanskrisen vilken skapats av oprofessionella och klantigt ansvariga amerikanare.

Volvo Personvagnar i Torshälla förväntas varsla upp emot tre tusen arbetare från den stora fabrik som innan detta ger inte mindre än tjugofemtusen människor arbete. Detta görs i fruktan av att företaget helt enkelt ska förlora det alla högsta cheferna lever för - pengar och konkurrens.

Den rejäla hop med oskyldiga arbetare vilka inte bidragit till att situationen ser ut som den gör i dagsläget kan om ett par dagar få reda på att de inte längre är behövda på deras jobb. Det är föräldrar som precis får sina liv att gå ihop då deras barn ska få en plats i den hårda värld vi lever i. Det är ensamstående som driver en familj på en kärv ekonomi . De är ungdomar som nyss utexaminerats från sina gymnasieprogram och precis flyttat in i sin nya lägenhet med en skyhög månadshyra. Det är dessa som drabbas. De drabbas hårt och skoningslöst.

Det finns de människor som trots detta kommer att sova gott resterande nätter av deras liv. De som fattat besluten. Dessa har en säker plats i en av de sponsrade kostymer de bär. Dessa har en månadslön utöver det vanliga. Dessa är gubbar med en enorm makt.

Varför inte klippa av allra längst upp i hirarkin när det börjar krisa? Varför inte låta en högt uppsatt och girig människa i sina gråa år få lämna sin post? Det torde vara uppenbart att detta innebär mer rättvisa än att låta det kommande varslet att gå igenom.

De är alltid lika tacksamma att kritisera. Kristdemokraternas politik gör en och annan aningen gladlynt så här på en fredagseftermiddag då det råder brist på roliga evenemang i ens tillvaro. Jag talar naturligtvis om en uppmärksammad artikel jag läste i borgarbladet där en viss Peter Althin uttryckte sin åsikt i hur man ska råda bot på ungdomsbrottsligheten. Sänkt straffålder.

Lika mycket som mannen är ute och cyklar långt ute på den blåa högerkanten är han helt borta i sina resonemang. Småknoddar vilka tampas med det värsta som högstadiet har att erbjuda ska alltså kunna dömas inom en speciell barndomstol menar cyklisten. Det han inte har i åtanke under sin hjälm är de barn som genomför sina mordförsök i tidig lågstadieålder eller de femteklassare som spränger den ena värdetransporten efter den andra. Även de spädbarn som skriker alldeles för högt att de stör tillvaron för de närmaste grannarna i trappuppgången uteblir sitt straff. Varför inte krypa ännu längre ner i den oändliga och mörka avgrund han påbörjat sin resa inom då detta verkar vara det allra bästa alternativet hos en borgerlig sympatisör?

Skämt åsido. Då man nyss uppnått åldern av sina tidiga tonår har livet börjat anta sin verkliga skepnad inför ett par ovana ögon. Erfarenheter skapas genom att leka med ödet och det verkar vara en del som tillhör ungdomar i pubertala åldrar. För vissa verkar detta återkomma ständigt och dessa behöver inget annat än riktig hjälp – inget slag i ansiktet. Att därför kunna döma en sådan människa till ett fängelsestraff är ett steg i en riktning vilket inte borde existera mer än i de konservativa stollarnas tankar.

Vad dessa ynglingar torde behöva är inget annat än hjälp till lämpligare sysselsättning än att länsa närmaste tobaksbutik på deras billigaste tuggummin. Det är det vi har vår socialstyrelse till. De existerar i sin stora form just för att hjälpa dessa vilsna krakar i deras osäkra tillvaro.

Genom åren har jag hört diverse klagomål på vår redan nämnda stora hjälporganisation. Om problemet med ungdomsbrottsligheten ligger på de vuxna människornas nivå verkar det vara lämpligare att utföra förändringar just på detta plan. Att fixa intresserad och välvillig personal vilka innehar en hög social förmåga är guld värt om det råder brist på sådant. Detta låter för mig helt klart som den bästa lösningen då jag inte tror på idealet att straff leder till något positivt.

Låt barn vara barn så länge de kan.