Det är alltid kul att starta om på nytt. Ny design. Nya tankar. Nya färger. Den här gången efter ett längre uppehåll. Skolans allt mer krävande uppgifter tog helt enkelt för mycket plats i min annars välfyllda vardag. Detta fick mig att stå över skrivandet för en stund och allt annat vilket inkräktade på mina studier.

Årets sista månad väntas troligen inleda under morgondagen och därmed tänkte jag, som den djupt kristna person jag är, sätta igång med att öppna första luckan för detta ovanligt snabba solvarv.

Under de dryga veckorna jag slagits om att försöka behålla ett accepterat betyg i samtliga ämnen har jag varit med om evenemang väl värda att rista ned i sten. Med start imorgon börjar jag berätta om det första i ordningen. Jag törs säga att det är klart väl värt att läsa, som allt annat. Läs det, helt enkelt.

På kvällen den tolfte november, då veckan innehållande allt och lite till hade sin mitt, satt jag på buss 807 och fann lugnet. Ett lugn före stormen må jag säga. Jäktandet inför sjudagarsperiodens stora föreställning försvann och tankarna flög istället runt bland något helt annat. Psykosociala men även döda minnen kunde bildligt visa sig i det skal jag befann mig i med vetskapen om att allt hopp var utom synhåll.

Vad tror du att det hände sen?

Idag blir det inget argumenterande. Jag orkar faktiskt inte. Sådant hittar ni lättast i kommentarerna till föregående inlägg. Det är dags att begrava stridsyxan för en liten stund nu när det går åt ork och tid att fundera på en massa annat.

Det är en jävla massa sidor i böcker utan bilder som borde läsas omedelbums. Orken och lusten finns inte där utan istället blir det tid till att försöka fånga dagarna som de kommer. Mycket har därefter följt det andra i antalet nya utvecklade förmågor genom att leva efter en livsnjutande filosofi - skjut upp det.

I veckan lades det slutgiltiga beskedet om hur skolans betygssystem kommer att vara uppbyggt fram. Sex bokstäver. A. B. C. D. E. F. Dessutom ska den icke tillräckligt kompetenta eleven få bli ärade ett streck vilket ligger snäppet utanför skalan.

De fortfarande lika gamla moderaterna talar om en ny och modern politik. Regeringen har sedan de sorligt nog blivit tillgivna makten talat gott om att förnyelse är det absolut bästa sättet att få Sverige på fötter. Det håller jag fullständigt med om. Varför slösa tid på att sitta och hålla på uråldriga normer som numera kallas moral när vi har ett land att helt och hållet förnya? Synd är dock att de bara snackar snacket utan att gå gået. Vad har skolreformen med framtiden att göra då vi under hela förra seklet hade ett ganska precis exakt system?

Den tre våningar stegen var inte lång nog. Det behövdes ett stort hus istället. Den sex våningar höga skyskrapan har en enormt många, så kallade, sprillans nymodigheter vilka är förpassade till att locka fram viljan att lära hos alla barn.

Till de turligt födda ynglingarna har han givit varsinna enorma etagevåningar. I topp på sitt nya byggnadskomplex kan de skåda ut över en vid och öppen värld fylld av möjligheter. De höjdrädda får dock akta sig för att titta ut genom den glasklädda väggen för att slippa svindel.

Allra längst ner, under marknivå, i den lilla källaren, där råttor svälter, där bakterierna flödar och där hygienen är som värst ska de missanpassade helst befinna sig. Där ska de leva och där ska de dö.

När ska vi spränga huset? När ska vi låta alla barn få komma ner på marken för att kunna leka med varandra och ha roligt? När ska vi låta människor få lära för livet?

Det är fredag. Det är vilodag. Det är varje arbetares rätt att ta det lugnt i en hel helg. Det firar jag med att kolla in televisionens mest kommersiella program. Ett program som trots sitt tänkta tema inte har ett skit med musik att göra.

Grattis på födelsedagen! Det har gått nittioett år sedan det mäktiga Vinterpalatset stormades i St Petersburg. Boljsevikernas övertag av maktinnehavarna kom därmed att skrivas till historien genom den ryska revolutionen.

Ett stort grattis önskar jag till den lyckade manöver som fick en och annan rik stofil sittandes på en allt för stor summa pengar att darra av rädsla! Ett stort grattis till de lyckade reformer som genomfördes! Strax därefter tog en gubbe över med en något bredare mustach än vår tids mest kända innehavare av ansiktshåret. Tyvärr gjorde han drömmen till en mardröm.

Trots detta är det enbart skiten och terrorn vi låter våra lärare häva i oss då vi fylls på genom att hålla våra munnar frivilligt öppna. Stanken lockar därmed inte till att ens ta reda på vad allting egentligen gick ut på. Svaret på frågan har helt enkelt att göra med den nämnda mannens vilja av att föra in kapitalismens mönster i ett samhälle som var tänkt att heta något helt annat.

---

Dan Andersson

USA har sagt sitt. Den kristna lantisen John McCain som bjöds på stortorsk får fortsätta leva gott utan en titel som president i världens största makt av krigiska medel. Istället har en ny och tämligen okänd man getts fyra år att ta plats i det vita och prestigefyllda palatset. Följaktligen får den fortfarande sittande och politiskt stillastående George W Bush be sina betjänter tömma sitt residens för att ge plats åt gårdagens valda – Barrack Obama.

Inför en lycklig skara höll han igår sitt segertal. Ett anförande som kom att bli kritikerrosat världen över i samtliga dags- och kvällstidningar. Frågan är hur människan kan låta bli att känna sig som sin egen gud och tappa verklighetsuppfattningen helt där han står och får jubel för allt han uttrycker. Han skulle kunna ha sagt vad som helst och få de gråtande jänkarna på marken att fälla ännu flera tårar.

Överallt prisar kända och högt uppsatta lirare den kommande statschefen. Den omtalade lovar förändring. Förvandling utfästs. Hur ska det gå till då han framträder ett konservativt parti i ett land präglat av orättvisor, där vapen dagligen används av privatpersoner, där gemene inte förmår sig att spara till en operation för sitt brutna ben?

Hur ska livet för en gatusopare i det stora äpplets allra mest sönderfallande stadsdel förändras? Den ensamstående morsan med tolv barn som lever på att försöka få sitt eget liv att gå ihop samtidigt som hennes äldsta son ska betalas in i skolan lär inte klara sig bättre än nämnda slavarbetaren.

Det spelar ingen roll hur bra retorik killen har. Han är fortfarande en amerikan som håller hårt på de fyra evangelisternas skrifter för en massa år sedan.

Ska landet förändras nämnvärt torde det vara uppenbart att detta inte sker inifrån. Den inavlade gudsdyrkan som har rått sedan dess skapelse för ungefär tre hundra år sedan har sin plats så länge folket låter deras fader, sin president och den helige anden tala för dem.