Skrifter har haglat.

Reportern stod inte ut med att ha förenta staternas högsta man på sin mark. Journalisten blev så pass lack att han, på presskonferensen, lät båda skorna åka av fötterna för att istället försöka träffa självaste George i fronten med dessa. Denne hann dock ducka för att med ett snett leende sedan beakta vakterna som drog ned killen på golvet.

Detta var George W Bushs sista besök, som president, i det land han beordrat unga människor riskera livet för att hålla det ockuperat.

Vill du själv ge George W Bush en sko i pallet? Testa länken:
http://www.kroma.no/2008/bushgame/

USA har sagt sitt. Den kristna lantisen John McCain som bjöds på stortorsk får fortsätta leva gott utan en titel som president i världens största makt av krigiska medel. Istället har en ny och tämligen okänd man getts fyra år att ta plats i det vita och prestigefyllda palatset. Följaktligen får den fortfarande sittande och politiskt stillastående George W Bush be sina betjänter tömma sitt residens för att ge plats åt gårdagens valda – Barrack Obama.

Inför en lycklig skara höll han igår sitt segertal. Ett anförande som kom att bli kritikerrosat världen över i samtliga dags- och kvällstidningar. Frågan är hur människan kan låta bli att känna sig som sin egen gud och tappa verklighetsuppfattningen helt där han står och får jubel för allt han uttrycker. Han skulle kunna ha sagt vad som helst och få de gråtande jänkarna på marken att fälla ännu flera tårar.

Överallt prisar kända och högt uppsatta lirare den kommande statschefen. Den omtalade lovar förändring. Förvandling utfästs. Hur ska det gå till då han framträder ett konservativt parti i ett land präglat av orättvisor, där vapen dagligen används av privatpersoner, där gemene inte förmår sig att spara till en operation för sitt brutna ben?

Hur ska livet för en gatusopare i det stora äpplets allra mest sönderfallande stadsdel förändras? Den ensamstående morsan med tolv barn som lever på att försöka få sitt eget liv att gå ihop samtidigt som hennes äldsta son ska betalas in i skolan lär inte klara sig bättre än nämnda slavarbetaren.

Det spelar ingen roll hur bra retorik killen har. Han är fortfarande en amerikan som håller hårt på de fyra evangelisternas skrifter för en massa år sedan.

Ska landet förändras nämnvärt torde det vara uppenbart att detta inte sker inifrån. Den inavlade gudsdyrkan som har rått sedan dess skapelse för ungefär tre hundra år sedan har sin plats så länge folket låter deras fader, sin president och den helige anden tala för dem.

Det råder en hysteri. Ett enormt intresse ligger i hur det ska gå i USAs presidentval. Har vi någonsin blivit mera indoktrinerade av information kring onödig info blandad med mera viktig sådan?

Det är trist. Men det är sant. Amerikanarna står nu inför ett val vilket rör resten av jordens befolkning. Landet har blivit vår enda världsmakt och äger den med hjälp av vapen. Vilket land vågar stå upp för sin sak och protestera? Inget.

Spelar det någon roll vem som får flest röster?

Kandidaternas politik ligger förvisso båda två långt utåt på den konservativa högerkanten. Men av pest eller kolera ser jag mig helst vara en undersåte till en demokrat. Man kan ju alltid drömma om att det borde röra sig om en förändring.

Det återstår att se hur mycket Barrack Obama lyckas stå emot krutdoften av alla de gevär vilka har en given plats  i  medborgarnas hem. Det är lukten av pengar. Nej, det ska mycket till om han vågar ta initiativ för en riktig förändring då han blivit döpt inom någon högre makt vilken inte tillåter detta.

Hos den forna soldaten och tillika patrioten till motståndare är hoppet sedan 2008 år tillbaka förbi. Denne kommer fortsätta missbruka oblat till söndagsmyset då han kollar in en av de sjuhundratjugoåtta Hollywood-filmer som gjorts om ett av alla krig våran enda världsmakt sett till att förstora.

Filmer från Hollywood brukar vara det vanligaste sättet för USA att sprida sina kapitalistiska idéer. Alla rullar innehåller samma mönster och har givit oss lättpåverkade européer en viss syn på världen. Detta gör att vi med starka åsikter bojkottar och hångarvar åt de episka och ibland surrealistiska filmer som görs hemmavid.

Vilka svenska ungdomar vill se filmer om Jan Guillous påhittade riddare från Sverige när det redan gjorts engelskspråkiga, datoranimerade och stereotypa produktioner i form av bl a Sagan Om Ringen? Varför kolla på svensk film när det görs sådana från de allra rikaste snobbarnas residens?

Det är synd att många inte ser igenom ens åsikter och undrar varifrån de verkligen kommer.

Vanan blir våran verklighet.