Nederlaget lades upp vackert. Intet ont anade satt klassen som fastnitade i stolarna. De nationella proven i ämnet svenska delades sakta men säkert ut till våran stora förväntan, flitigt lästa och nedkladdade med den sedvanliga bläckpennan. Föga anade de närmast sörjande i deras bänkar om vad som väntade dem.

Glädjen och förhoppningarna byttes sakta men säkert ut av en tystnad. En besviken tystnad. Chocken var ett faktum då vi, däribland undertecknad, ögnade på den inringade kråkan i det högra hörnet. Den stämpling vi elever blir tilldelade vid flertalet tillfällen under våra skolår visade än en gång sin allra mörkaste och sämsta sida. Denna gång var vi flera som delade på den orättvisa motgången. Tillfällighet? Knappast.

Belåtna innehavare av det högsta intyget lämnade rummet omgående. Uppmuntrade genom den högsta graderingen, skapad av självaste skolverket, hade dessa ingen anledning att klaga. Enligt uppåtslickande lärares rättningsmallar är det ju dessa människor som är bäst. Vi andra är sämst.

Ytterst frustrerade ställde sig de drabbade i kö för att ta debatten med den attackerade läraren i fronten. Argumentationen var förgäves. Överklagan är inte tillåtet. Vi följde helt enkelt inte de minimala och trångsynta ramarna för vad som är accepterat i en uppsats år 2008 (!) i dagens Sverige.

Följande betyder därmed att alltför personliga, omständiga och bildligt beskrivande texter inte är bra. Sådant kan man ju inte läsa. Det är emot modellen.

Vilken tur att systemet finns till för att rensa bort värdelösa författare så vi bara får fram den absoluta och påtänkta toppen av upphovsmakare. De som skriver likadant utan att tänja på gränserna är ju trots allt de som förtjänar mest.

Fan heller.

Det är en jävla massa sidor i böcker utan bilder som borde läsas omedelbums. Orken och lusten finns inte där utan istället blir det tid till att försöka fånga dagarna som de kommer. Mycket har därefter följt det andra i antalet nya utvecklade förmågor genom att leva efter en livsnjutande filosofi - skjut upp det.

I veckan lades det slutgiltiga beskedet om hur skolans betygssystem kommer att vara uppbyggt fram. Sex bokstäver. A. B. C. D. E. F. Dessutom ska den icke tillräckligt kompetenta eleven få bli ärade ett streck vilket ligger snäppet utanför skalan.

De fortfarande lika gamla moderaterna talar om en ny och modern politik. Regeringen har sedan de sorligt nog blivit tillgivna makten talat gott om att förnyelse är det absolut bästa sättet att få Sverige på fötter. Det håller jag fullständigt med om. Varför slösa tid på att sitta och hålla på uråldriga normer som numera kallas moral när vi har ett land att helt och hållet förnya? Synd är dock att de bara snackar snacket utan att gå gået. Vad har skolreformen med framtiden att göra då vi under hela förra seklet hade ett ganska precis exakt system?

Den tre våningar stegen var inte lång nog. Det behövdes ett stort hus istället. Den sex våningar höga skyskrapan har en enormt många, så kallade, sprillans nymodigheter vilka är förpassade till att locka fram viljan att lära hos alla barn.

Till de turligt födda ynglingarna har han givit varsinna enorma etagevåningar. I topp på sitt nya byggnadskomplex kan de skåda ut över en vid och öppen värld fylld av möjligheter. De höjdrädda får dock akta sig för att titta ut genom den glasklädda väggen för att slippa svindel.

Allra längst ner, under marknivå, i den lilla källaren, där råttor svälter, där bakterierna flödar och där hygienen är som värst ska de missanpassade helst befinna sig. Där ska de leva och där ska de dö.

När ska vi spränga huset? När ska vi låta alla barn få komma ner på marken för att kunna leka med varandra och ha roligt? När ska vi låta människor få lära för livet?

Det har snackats i vår television en hel del om friskolornas överväldigande och växande imperium i ett tätbevuxet Sverige på sistone. Självklart finns det fördelar likaså minst lika många nackdelar av att låta privata företag få drivas i undervisningssyfte hos våra små oskyldiga barn.

Privatiserade företag innebär en enda sak då det rör oss alla – orättvisa. Privat verksamhet må vara orubblig och onödig att förstatliga då det handlar om små företag vilka driver tobaksbutiker. Då det handlar om utbildning till alla unga människor är det en helt annan sak än konkurrerandet kring smågodis och kvällstidningar. Barn är inga marknadsvaror.

Skolor som drivs likt företag är inte elvernas skola. De är pengarnas och marknadens skola. De ägs av fåtalet personer vilka innehar en överväldigande glädje varje månad han eller hon kan plocka ut den vinst deras givande lärjungar bidragit till. Kapitalet hamnar därmed hos överheten. En summa vilken borde fördelas ut över de som medverkat till överskottet i skattkistan.

Förutom grunden att driva individuella etablissemang har jag starka åsikter mot att det existerar sådana där det krävs en inträdesavgift vareviga år föräldrarnas son eller dotter studerar. Detta är självklart inget problem hos gifta par med dagligt iklädda guldbyxor. De har råd att ge sina avkommor bästa möjliga lärdomar vid tidig ålder. Alla har dock inte den tillgången.

Varför ska inte alla få ta del av samma kunskap? Varför särskilja människor utifrån deras förmåga och etnicitet?

Friskolor segregerar. Det är fakta. Elit mot normaliteter. Uppdelning är ingen lösning när de flesta politiska målen på vänsterkanten handlar om att vi ska ha ett jämställt samhälle - kugghjulets namn i min ideologiska uppfattning. Trots åsikten är det något jag inte följer då jag själv avlutar mitt tredje år på Fria Gymnasieskolan i Haninge. Know your enemy, som ett känt band skulle kalla det.

Jag skulle vilja att alla skolor var likt min egen. En skola där lärarna har en tydlig och nära dialog med oss elever. En skola där alla syns och behövs. En skola där överskottet går tillbaka till oss upphovsmän. Detta borde gälla i en förstatligad skola. Det är den enda lösningen på en jämn och fördelad utbildning till vad som ska komma att bli Sveriges framtid.

Jag är en hycklare.

Så var det dags igen. Hatet mot Jan Björklunds åsikter och allt vad borgerligheten bäst namnges som har överskridit gränsen då jag nu känner mig ämnad att möta helvetet han och sin sittande elit vill tillföra i vårat förändringsbara land.

I torsdags figurerade nämnda hövding i det sevärda programmet - Debatt, SVT2 - tillsammans med både samtyckare likväl motpoler. Temat kretsade inte helt oväntat kring den ökade segregationen då landets friskolor blir flera till antalet samtidigt som barnen väljer dessa framför de kommunala sådana. Det diskuterades dock mest om skolministerns retorik där han väljer att lägga den svenska utbildningen i det allra lägsta skiktet kring de länder han vill att Sverige borde vara likställda med.

Borgerlig skolpolitk innehåller en hel del skit. Jan Björklund är duktig på att sammanfatta den och göra en motståndare välvillig i att fysiskt begå ett kraftfullt överfall då han beger sig hemåt i den mörka höstkvällen efter en dags arbete på sveriges riksdag.

Gång på gång skanderade han hejdlöst gällande lärarnas goda insatser. "De är oerhört bra rakt igenom hela landet". Inga klagomål på dessa yrkesinnehavare framkom. Klagomålen väljer han istället att applicera bland meningar där han pratar sig missnöjd över elevernas dåliga insatser i vårat klassindelande betygssystem. Det är deras eget fel att deras resultat är under all kritik då lärarna gör ett bra jobb. Den blåa lösningen på problemet är helt enkelt att iklä klassföreståndarna ett par rejäla hårdhandskar. Omöjlig logik som inte leder någonstans.

Lärare som yrke anses av honom vara underordnat i och med de låga lönerna. Lika mindre framstående och betydliga ses de av eleverna. Därför borde de, enligt gubben, få högre lön. Den större summa pengar de tjänar ska alltså fungera som en värdemätare i makt. Likt en kortare dominoeffekt skulle därmed deras undervisningsoffer hysa respekt för den auktoritära människan vid svarta tavlan. Elevernas chans att ifrågasätta skolan blir därefter nollställd. Det borde inte få vara så. De militäriska rötterna han innehar visar skrämmande sitt yttre.

Genom att framställa lärare på detta sätt, vilket i sin tur kommer att leda till just auktoritära sådana, hoppas han kunna få ordning på de osäkra eleverna bakom träbänkarna. Genom att beslagta elevers inflytande hoppas han kunna få ordning på deras motivation. Genom att genomföra tuffare tag och begränsad frihet hos barn hoppas han kunna  göra Sverige till ett bättre land. Bakåtsträvande, någon?

Politiker som inte har en aning om hur det är att gå i skolan vid denna tid har starka åsikter om att skapa ordning och reda. Det kan jag förstå. Men de vet inte att det stökiga klimatet, vilket förekommer på skolor i en kommun med taskig ekonomi, beror på bristen att vilja möta eleverna på rätt sätt. Den höga ljudnivån beror även på de ofantliga och enormt stora klasserna som ofta är en verklighet i de flesta förorter. Den minskade lärartätheten må dock vara den största inverkan på oredan.

I ovanstående fall är inte auktoritet en lösning. Det är det aldrig. En verksamhet fungerar stabilt genom kommunikation. En trivsam miljö för alla och en var skapas genom en dialog. En framtid där vi alla förväntas komma långt förverkligas då vi förpassar oss till varandra i ett jämlikt möte -  det mötet är grunden för pedagogiken.

Det var en trött undertecknad som i skolans föreläsningssal satt och lyssnade på en av kommunens två syv-konsulenter. Den sistnämnda berättade vad vi elever i gymnasiet kan ha för möjligheter att eventuellet komplettera eller läsa vidare på centrum vux. Det gick dock inte att sova. Jag blev tillslut väldigt upprörd över de regler som numera råder kring vidare studier för oss ungdomar. Att vi lever under en blå regering har börjat visa sig ännu mera i vardagen och nu även kring skolan.

Borgerlig politik. Orättvis politik. Noll jämställdhet. Något illa omtyckt har, paradoxalt nog likt det kära barnet, flertalet namn. Det hela går helt enkelt ut på att elever som har svårt för ämnen och vill förbättra sig efter sina tre år på gymnasieskolan senare kommer bli hanterade som en andrahandsprioritet. Det gäller alltså att pga sin bristande förmåga på vissa områden stå för den och inte kunna läsa vidare på det man tycker allra mest om. Värdelöst.

Att högstadiet är den jobbigaste perioden hos många brukar vara allmänt känt. Man blir där bl a tilldelad betyg för första gången. Året därefter är det dags att välja vilket program man vill spendera sina nästkommande år inom. Detta val vill och har regeringen genomfört till sitt livs viktigaste sådana. Vem i helvete vet vad man vill syssla med för resten av sitt liv vid 15-16 års ålder?

Då man ångrat sitt val har det varit guld värt att komvux funnits. De har länge kunnat erbjuda oss osäkra om en ny chans i livet. Numera blir samma osäkra människor vid sitt nya val blivit lagd i den andra högen av ansökningar. Kanske kommer de rent utav inte in på sitt drömyrke? Allt för den eländiga tiden under årskurs 7-9.

---

Dan Andersson

Jag har hört att den allsmäktige Jan Björklund kan få sin och sina liberala kumpaners vilja igenom ännu en gång inom skolpolitiken. Från och med vårterminen 2010 kan skolk redovisas i elevernas betygsdokument.

Som morgontrött får jag ofta bevittna väldigt många värdelösa insändare i den, mycket riktigt, liberala morgonblaskan. Den ena är sämre än den andra. Ofta lyckas jag urskilja snittåldern på skribenterna då de ofta väljer att namnge sig själva vid en titel för att verka mera överlägsen. Som om det skulle ha något med saken att göra. Lärare är väl de sista som ska yttra sig något om skolans förändring. Deras enväldiga status är på tok för överskattad då de inte har någon aning om hur det är att vara elev på 2000-talet.

Beger man sig ett ytterligare steg upp i samhällets maktindelning hamnar man hos politikerna. Vad vet dom om den svenska skolan? Att de kan avläsa statistik har inte med saken att göra. De har, lika lite som lärare, noll koll på vad som rör sig i en tonårings huvud då läxorna staplas på högar, omprov ska göras och förväntningarna passerar den tidigare nivån. Ändå vill de införa något som påverkar eleverna till den grad att det kan vara skadligt och bidra till den motsatta effekten.

Givetvis kommer detta att hjälpa de elever som skolkar till följd av sin redan "uppnådda" kunskap, de som har uppnått alla mål i samtliga kriterier. Självklart vill de inte få dåligt rykte inom sin ätt där de av tradition alltid avslutar sina utbildningsår varav de slutliga på Handelshögskolan.

Skolkar gör man inte för att man tycker det är kul. Skolk är ett rop på hjälp.

Det är snudd på fakta att borgerlig skolpolitik är kränkande för elever i behov av just en värdig hjälp. Vad gör den trötta 15-åringen som tappat lusten för livet och därmed skolan då den i sitt betygskuvert hittar nedvärderande ord - svart på vitt? Blir det bättre? Nej! Var får den för evigt stämplade eleven sin vilja att förbättra sig då den i sitt liv faller ännu snabbare? Elever som skolkar behöver en hälpande hand, ingen som slår på den!

Det är de sämst ställda som drabbas. De som mest av allt hatar skolan till följd av brist på självförtroende eller sorg för något i sitt liv är förlorarna. Är det värt att trycka ner dessa människor ännu mera i det helvete de redan fastnat i?

Skolan ska vara en jämställd plats för alla oavsett bakgrund, syn på livet eller psykiskt tillstånd. Missbrukar man det målet odlar man sakta men säkert fram en mera stabil segregation av människor i deras första år som sådana.

Vem tjänar på sorteringsskolan?

---

Dan Andersson -

Att straffa barn genom aga legaliserades på 1979.

Att straffa barn genom betyg är fortfarande tillåtet...

Avkaffa betyg!

Det är inte många som vet var världens länder har sin egentliga plats på jordgloben. Detta ska dock läras in och sättas på prov i nästa vecka. Undertecknad råkar på att ha baskunskaperna i området men ser det inte som någon nödvändighet att få betyg på. Det vore egoistiskt.

Att lära sig i vilken ordning de centralamerikanska länderna kommer nedifrån och uppifrån känns inte som nödvändigt vetande. Mardrömmen är vår granne i söder vilken är uppdelad i flest sådana. När dessutom de nästintill, till formen, oigenkännliga länderna i Asien ska namnsättas kapitulerar även jag tillslut.

Med en lagom tids övning strax innan provet är detta därför lättförtjänta poäng för gemene man. Ena veckan finns där en guldstjärna fäst vid marginalen. Den andra veckan är bakgrunden till klistermärkets fastklistrande försvunnen.

Det kallas tillfälliga kunskaper.

Det intressanta är att få reda på hur invånarna i dessa länder har det i sin vardag. Hur fungerar samhället i den så kallade tredje världen? Vad innebär landets hirarki för vanliga dödliga? Varför har imperialisterna från svunna tider dragit raka streck genom Afrika? Med denna lärdom lär kunskapen om det geografiska läget fastna för alltid.