14 januari - Det gångna året
Året kom att bli aningen tudelat. En hel del värme varvades av med lika mycket kyla. Allt finns kvar i minnet. Allt fanns att vinna. Allt fanns att förlora. Hälften kom att uppskattas med måtta - det här är inte hela historien om mitt 2008.
Det vårades för Valencia
Det vackra vädret kom att prägla försäsongen. Det var början på en ny tid. Början på slutet. Intet ont anande. Den friska och positiva energin i luften andades in vartefter gräsets gröna strån började visa sig allt mer. Marken blev torr i takt med att solen började steka såsom den brukar steka under grönskans årstid. Följande väderlek gjorde att en annan kände sig som fisken i sitt bästa vatten. Merparten av tiden spenderades utomhus på långa dagsturer till fots.
Resan med klassen till Medelhavskusten, i slutet av april, kom att bli minst lika omtalad innan som efteråt. Turen var ju trots allt oerhört efterlängtad av samtliga efter all tragglad spanska. Eller var det något annat som lockade?
Då resten av ressällskapet hårdsatsade på kvällens nöjen, som de lagligt sett inte fick ta del av i hemlandet, försökte jag istället hitta det legala lugnet. Behaget i att, på känsla, treva omkring med rörande musik i öronen under världens varmaste sol känns fortfarande. Minnet kom att bli vad jag väljer att kalla modern nostalgi. Intrycken var många och stora.
Den sista sommaren
Sommarens intåg kom olägligt. Det fanns inget utrymme för avkoppling. Funderingarna började svänga ytterligare, och skrivas på denna plats, samtidigt som ens första permanenta jobb antogs. Coop Forum i Haninge blev, med mig, ytterligare en ungdom rikare. Grattis.
Som ett brev på posten av mitt sysslolösa lov kom sommaren att bestå av arbete och en hel del arbete. Jag ska inte klaga. Kanske var det tur. Att syssla med någonting annat kan i efterhand ses som en räddare i nöden. Det tog dock sin energi och ork. Känslan av en vändpunkt var tydlig. Från hundra till noll.
En tänkt fristad besöktes mitt uppe i ett tight arbetsschema. För första gången i rimlig ålder satte jag mina första steg på Gotland. Hoppet var att återfå lugnet och att leva i nuet. På sätt och vis uppnåddes en harmoni i ovissheten. På sätt och vis fann jag ro. Men. Bland raukar och bländade kalkstensstränder vandrade dock klart synliga spöken. Något som störde en, annars, perfekt vy.
Fortsatta timmar av varuplock under resten av sommaren gjorde mig flera tusenlappar rikare. Ekonomiskt uppsving.
…Och så kom hösten
Sedan kom hösten med stormsteg. Det blev mörkare. Svart. Jag anade den långa och kalla vinterns ankomst. I skrivande stund existerar den bokstavligen. Hösten hade dock den bildliga meningen. Jag var då tvungen att hitta nya vägar, bildligt som bokstavligt. Jag vet. Ärren finns kvar.
Årskurs tre på ett gymnasium innebär frihet. Särskilt på en skola som ordagrant lever upp till det. All frihet är inte bra frihet. Särskilt inte vid sådana tider då det ofta leder dit ingen någonsin vill komma med skolarbeten, relationer eller psyke. Fallen var alla faktum. Det var dags att försöka stå på egna ben. Solen slutade lysa och det blev kallt. Väldigt kallt.
Det har nu blivit tyst, fult och öde. Med all sannolikhet kommer den långa och kalla vintern inte ta slut på ett bra tag till.
Nu ligger blicken framåt i tiden. Det är mycket som ska ske i år innan dagarna blir igår. En tolvårig skolutbildning ska motvilligt (paradox?) avslutas. På vägen dit gäller det att ha kul. Det ska jag ha.
Det vackra vädret kom att prägla försäsongen. Det var början på en ny tid. Början på slutet. Intet ont anande. Den friska och positiva energin i luften andades in vartefter gräsets gröna strån började visa sig allt mer. Marken blev torr i takt med att solen började steka såsom den brukar steka under grönskans årstid. Följande väderlek gjorde att en annan kände sig som fisken i sitt bästa vatten. Merparten av tiden spenderades utomhus på långa dagsturer till fots.Resan med klassen till Medelhavskusten, i slutet av april, kom att bli minst lika omtalad innan som efteråt. Turen var ju trots allt oerhört efterlängtad av samtliga efter all tragglad spanska. Eller var det något annat som lockade? Då resten av ressällskapet hårdsatsade på kvällens nöjen, som de lagligt sett inte fick ta del av i hemlandet, försökte jag istället hitta det legala lugnet. Behaget i att, på känsla, treva omkring med rörande musik i öronen under världens varmaste sol känns fortfarande. Minnet kom att bli vad jag väljer att kalla modern nostalgi. Intrycken var många och stora.
Den sista sommaren
Sommarens intåg kom olägligt. Det fanns inget utrymme för avkoppling. Funderingarna började svänga ytterligare, och skrivas på denna plats, samtidigt som ens första permanenta jobb antogs. Coop Forum i Haninge blev, med mig, ytterligare en ungdom rikare. Grattis.
Som ett brev på posten av mitt sysslolösa lov kom sommaren att bestå av arbete och en hel del arbete. Jag ska inte klaga. Kanske var det tur. Att syssla med någonting annat kan i efterhand ses som en räddare i nöden. Det tog dock sin energi och ork. Känslan av en vändpunkt var tydlig. Från hundra till noll.
En tänkt fristad besöktes mitt uppe i ett tight arbetsschema. För första gången i rimlig ålder satte jag mina första steg på Gotland. Hoppet var att återfå lugnet och att leva i nuet. På sätt och vis uppnåddes en harmoni i ovissheten. På sätt och vis fann jag ro. Men. Bland raukar och bländade kalkstensstränder vandrade dock klart synliga spöken. Något som störde en, annars, perfekt vy. Fortsatta timmar av varuplock under resten av sommaren gjorde mig flera tusenlappar rikare. Ekonomiskt uppsving.
…Och så kom hösten
Sedan kom hösten med stormsteg. Det blev mörkare. Svart. Jag anade den långa och kalla vinterns ankomst. I skrivande stund existerar den bokstavligen. Hösten hade dock den bildliga meningen. Jag var då tvungen att hitta nya vägar, bildligt som bokstavligt. Jag vet. Ärren finns kvar.
Årskurs tre på ett gymnasium innebär frihet. Särskilt på en skola som ordagrant lever upp till det. All frihet är inte bra frihet. Särskilt inte vid sådana tider då det ofta leder dit ingen någonsin vill komma med skolarbeten, relationer eller psyke. Fallen var alla faktum. Det var dags att försöka stå på egna ben. Solen slutade lysa och det blev kallt. Väldigt kallt.
Det har nu blivit tyst, fult och öde. Med all sannolikhet kommer den långa och kalla vintern inte ta slut på ett bra tag till.
Nu ligger blicken framåt i tiden. Det är mycket som ska ske i år innan dagarna blir igår. En tolvårig skolutbildning ska motvilligt (paradox?) avslutas. På vägen dit gäller det att ha kul. Det ska jag ha.
Dan Andersson
10 januari - Demonstration för fred
8 000 människor var på plats. Ropen ekade. Mellan de omringande betongfasaderna, på marken av samma kaliber, stod denna enorma skara. Alla med samma vilja. Alla med samma tankar. Alla var överens om att massakern i Gaza måste upphöra. Nu.
Sakkunniga, anhöriga och politiska företrädare samsades om talarstolen. Frontfigurerna riktade sig främst till den israeliska styrelsen men även mot något som aldrig borde vara rättfärdigat i en värld som denna.
Förutom den klarblå skyn syntes inte röken av en enda kandidat med samma innanmäte. Carl Bildt, som utlöpt vaga och fega kommentarer om Israels dödande, var inte där. Några av ledarna för regeringens trettioåtta partier kunde inte heller förmå sig att visa sitt eventuella stöd. Inte ens Fredrik Reinfeldt visades upp. Det är klart. Varför bryta mot sin uppfattning?
Representanter från samtliga oppositionspartier närvarade dock. Röda som gröna. Enade. Tillfällighet? Nej.
I luften vajade fanorna i takt med bönerna och viljan av att skapa fred. Bortsett från Palestinas egen flagga kryllade folkhavet av rödfärgade sådana samt stora plakat i samma färger. Det står klart för vilka som står på fredens sida. Det står klart för vilka som är emot ond bråd död. Det har det alltid varit.
Nu är det upp till FN, EU, presidenter, ministrar, regeringar och riksdagar att agera. Folket har sagt sitt.
Mord är historia. Liv är framtiden.
Dan Andersson
Sakkunniga, anhöriga och politiska företrädare samsades om talarstolen. Frontfigurerna riktade sig främst till den israeliska styrelsen men även mot något som aldrig borde vara rättfärdigat i en värld som denna.
Förutom den klarblå skyn syntes inte röken av en enda kandidat med samma innanmäte. Carl Bildt, som utlöpt vaga och fega kommentarer om Israels dödande, var inte där. Några av ledarna för regeringens trettioåtta partier kunde inte heller förmå sig att visa sitt eventuella stöd. Inte ens Fredrik Reinfeldt visades upp. Det är klart. Varför bryta mot sin uppfattning?
Representanter från samtliga oppositionspartier närvarade dock. Röda som gröna. Enade. Tillfällighet? Nej.
I luften vajade fanorna i takt med bönerna och viljan av att skapa fred. Bortsett från Palestinas egen flagga kryllade folkhavet av rödfärgade sådana samt stora plakat i samma färger. Det står klart för vilka som står på fredens sida. Det står klart för vilka som är emot ond bråd död. Det har det alltid varit.
Nu är det upp till FN, EU, presidenter, ministrar, regeringar och riksdagar att agera. Folket har sagt sitt.
Mord är historia. Liv är framtiden.
Dan Andersson
9 januari - Rätt man på rätt plats
I lugn och ro, käkandes på en bit froumagetårta och ett par pepparkakor, satt jag i jobbets lunchrum för att koppla av. Den knappa kvarten jag har för att andas ut används alltid lika effektivt. Fika samt tidningsläsning av Sveriges sämsta tidningar.
I en av dessa överkanter, bland inledande åsiktsbaserade spalter, berättades det kuriosa. Intressant sådan. Mycket.
Den norske läkaren Mads Gilberts riskerar sitt liv för att rädda andras på plats nere i Gaza. Han har bl a i svensk press fått uttala sig om den dråpliga situationen och hur läget står till på de misärfyllda sjukhusen. Av en skribent i DN anses killen dock som en olämplig repporter och informatör.
Dan Andersson: Varför?
DN-skribenten: Han är kommunist.
Dan Andersson: Okej. Hur lyder motiveringen?
DN-skribent: Jag tycker inte om kommunister.
Dan Andersson: Jag tycker inte om dig heller.
I en av dessa överkanter, bland inledande åsiktsbaserade spalter, berättades det kuriosa. Intressant sådan. Mycket.
Den norske läkaren Mads Gilberts riskerar sitt liv för att rädda andras på plats nere i Gaza. Han har bl a i svensk press fått uttala sig om den dråpliga situationen och hur läget står till på de misärfyllda sjukhusen. Av en skribent i DN anses killen dock som en olämplig repporter och informatör.
Dan Andersson: Varför?
DN-skribenten: Han är kommunist.
Dan Andersson: Okej. Hur lyder motiveringen?
DN-skribent: Jag tycker inte om kommunister.
Dan Andersson: Jag tycker inte om dig heller.
Dan Andersson
8 januari - Maktens möjligheter
Israeler slaktar, misshandlar människor och bedriver övriga beskjutningar i massartade antal. I självförsvar. Samtidigt fixar ryssen en extrem kyla i husen nere på Balkan. Människor med vapen och makt får aldrig nog.
Det är inte konstigt att det råder ständig oro i det forna Palestina. Krig har blivit en vana för människorna. Barn växer upp i ett liv av historier och rykten som smutskastar motståndaren. Ungdomar växer upp i ett liv av krigiska utbildningar som ska användas i framtida drabbningar. Vuxna växer upp i ett liv av att försöka få sig och sina släktingar att överleva. Under all deras ilska hittas osäkerheten, rädslan, sorgen.
Vem var det som började? Lika mycket fakta som förgätna historier om världens eventuella uppkomst ur det tomma intet finns det ingen direkt sanning.
Rysslands manöver skapar minusgrader öster om väst. Inomhus. I tron om att grannlandet Ukraina skulle ha snott en stor mängd gas har de valt att stänga ner tillförseln varan Självklart drabbar detta mest de oskyldiga medborgarna i det nämnda landet och de mindre sådana i närheten.
Början till ett nytt kallt krig? Bortsett från den bokstavliga innebörden tror jag, till skillnad från vapenkramare och fördomsfulla moderater, att det är enbart skitsnack. Motiven finns helt enkelt inte.
Det är inte konstigt att det råder ständig oro i det forna Palestina. Krig har blivit en vana för människorna. Barn växer upp i ett liv av historier och rykten som smutskastar motståndaren. Ungdomar växer upp i ett liv av krigiska utbildningar som ska användas i framtida drabbningar. Vuxna växer upp i ett liv av att försöka få sig och sina släktingar att överleva. Under all deras ilska hittas osäkerheten, rädslan, sorgen.
Vem var det som började? Lika mycket fakta som förgätna historier om världens eventuella uppkomst ur det tomma intet finns det ingen direkt sanning.
Rysslands manöver skapar minusgrader öster om väst. Inomhus. I tron om att grannlandet Ukraina skulle ha snott en stor mängd gas har de valt att stänga ner tillförseln varan Självklart drabbar detta mest de oskyldiga medborgarna i det nämnda landet och de mindre sådana i närheten.
Början till ett nytt kallt krig? Bortsett från den bokstavliga innebörden tror jag, till skillnad från vapenkramare och fördomsfulla moderater, att det är enbart skitsnack. Motiven finns helt enkelt inte.
Dan Andersson
7 januari - Ständigt dessa galor
Först ut 2009.
Jag tillbringade för en gångs skull kvällen framför televisionen. Tjugo minuter med nyhetsreportage räckte dock inte för att stilla saknaden av värdelös underhållning. Det blev en ytterligare timma framför burken. För att se vadå?
Jag älskar musik. Därmed allt som har med ämnet att göra. Därmed gillar jag allt utom Grammisgalan. En i raden av alla galor som dyker upp då det nya året slagit rot. Vad har den att säga?
En macka blev två mackor som senare varvades av med föregående års saffranskryddade bakverk framför en kavalkad av flams och trams. Berusade artister i unisona tacktal beter sig så pass distanserat likt pristagarna på Guldbaggegalan gör i nyktert tillstånd.
En jävligt dryg timma, med på tok för många reklamavbrott, senare reste jag mig ifrån mitt högsäte. De mest överskattade hårdrockarna bekräftade nämligen sitt patent på priset för "bästa hårdrock".
När ska In Flames och övriga nominerade bojkotta tillställningen? Sorgligt nog lär det inte hända. Hårdrocken kommer förvisso överleva snäppet bättre utan förutsägbara pristagare. De övriga artisterna, som enbart bygger upp sin musik till pengarnas makt, behöver dock sådana här fester. Mer möjligt vore om Sveriges största kanaler slutade sända det.
Den alternativa nobelmiddagen. Precis som allt annat är detta inget annat än ett jippo för den redan frälsta eliten, de närmast sörjande och en hungrig tittarskara. En publik som efter mellandagarna suktar efter fler godsaker att gotta sig i. Tyvärr uteblir den efterlängtade sötman när TV4 väljer att visa skit i rutan.
Jag älskar musik. Därmed allt som har med ämnet att göra. Därmed gillar jag allt utom Grammisgalan. En i raden av alla galor som dyker upp då det nya året slagit rot. Vad har den att säga?
En macka blev två mackor som senare varvades av med föregående års saffranskryddade bakverk framför en kavalkad av flams och trams. Berusade artister i unisona tacktal beter sig så pass distanserat likt pristagarna på Guldbaggegalan gör i nyktert tillstånd.
En jävligt dryg timma, med på tok för många reklamavbrott, senare reste jag mig ifrån mitt högsäte. De mest överskattade hårdrockarna bekräftade nämligen sitt patent på priset för "bästa hårdrock".
När ska In Flames och övriga nominerade bojkotta tillställningen? Sorgligt nog lär det inte hända. Hårdrocken kommer förvisso överleva snäppet bättre utan förutsägbara pristagare. De övriga artisterna, som enbart bygger upp sin musik till pengarnas makt, behöver dock sådana här fester. Mer möjligt vore om Sveriges största kanaler slutade sända det.
Den alternativa nobelmiddagen. Precis som allt annat är detta inget annat än ett jippo för den redan frälsta eliten, de närmast sörjande och en hungrig tittarskara. En publik som efter mellandagarna suktar efter fler godsaker att gotta sig i. Tyvärr uteblir den efterlängtade sötman när TV4 väljer att visa skit i rutan.
Se nu till att ha bästa möjliga fortsättning på det här året så kommer jag, om några dagar, bjuda på en heltäckande krönika om vad som egentligen försegick i Dan Anderssons liv år 2008.
Dan Andersson
24 december - Dopparedan
Revolutionen kommer bli allt annat än en simpel tebjudning. Det kan jag lova. På den långa vägen dit behövs dock några uppiggande vilopauser. Väntan på en av dessa ankomster, kanske mest efterlängtade någonsin, slutar nu. Tack.
Från mig till dig. Ha en riktigt god jul. Kom ihåg att ugglorna inte är som de verkar.
Från mig till dig. Ha en riktigt god jul. Kom ihåg att ugglorna inte är som de verkar.
Dan Andersson
23 december - Dan före Dan
Påven höll idag sitt årliga jultal. Enligt en pålitlig källa ska han ha talat illa om homosexuella. Inte helt oväntat, men var det nödvändigt? Att kristna, överlag katoliker, hyser en stor rädsla för vardagen vet vi alla. Verkligheten vi vanliga människor börjat skåda alldeles för sent lär bli allmänt vedertagen för pryda påvar i nästa årtusende. Var så säker. Ord om skräcken står bl a i följande liberalt skrivna artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=867235
Jag har hört att en viss Silvia har fyllt pensionär denna dag. Hon kan numera inneha titeln med ett extra gott samvete. Antar att hon nu kommer luta sig gott tillbaka i stolen för ännu en upplyftande omvandling då hon tycker om att leka kurragömma med ålderns tecken.
Årets roligaste artikel sågs nyligen på vår populäraste nätsajt. Ironi eller inte. Låt hoppas att Aftonbladet har humor. Annat vore sorgligt. I tre stora stycken skildrar de nämligen den stackars Jonas som inte fått hem sina dyrt beställda julklappar från nätet då han var för sent ute. Stackars. Dagens ungdoms I-landsproblem läses här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4062751.ab
Jag har hört att en viss Silvia har fyllt pensionär denna dag. Hon kan numera inneha titeln med ett extra gott samvete. Antar att hon nu kommer luta sig gott tillbaka i stolen för ännu en upplyftande omvandling då hon tycker om att leka kurragömma med ålderns tecken.
Årets roligaste artikel sågs nyligen på vår populäraste nätsajt. Ironi eller inte. Låt hoppas att Aftonbladet har humor. Annat vore sorgligt. I tre stora stycken skildrar de nämligen den stackars Jonas som inte fått hem sina dyrt beställda julklappar från nätet då han var för sent ute. Stackars. Dagens ungdoms I-landsproblem läses här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4062751.ab
Dan Andersson
22 december - Samma gamla visa
Herr Obamas nya regering har presenterats till fullo så här lagom till julafton. Inte helt otippat gav listan få överaskningar för den inlästa. Merparten är dessutom uråldriga gubbar som alla säkerligen sjunger på sina sista verser på denna jord.
Killen lovade förändring, särskilt i försvarspolitiken. Okej. Vi vet alla att amerikas försvar existerar på annan ort, då de väljer att hitta sina fiender på plats. Inte lär det bli bättre när han låter när ministern, från föregående år, sitta kvar på sin post en alldeles för lång tid extra.
Dessutom ska han ha valt en ytterst konservativ (konstigt vore väl annars?) präst för den kristna cermonin som alltid infaller vid den sagolika kröningen. Traditionellt.
Dagarna fram till inflytten spenderar den omtalade, med familj, på paradisöarna i Hawaii. Flott ska det vara.
Killen lovade förändring, särskilt i försvarspolitiken. Okej. Vi vet alla att amerikas försvar existerar på annan ort, då de väljer att hitta sina fiender på plats. Inte lär det bli bättre när han låter när ministern, från föregående år, sitta kvar på sin post en alldeles för lång tid extra.
Dessutom ska han ha valt en ytterst konservativ (konstigt vore väl annars?) präst för den kristna cermonin som alltid infaller vid den sagolika kröningen. Traditionellt.
Dagarna fram till inflytten spenderar den omtalade, med familj, på paradisöarna i Hawaii. Flott ska det vara.
Dan Andersson
21 december - Socker
Slutspurten på julhandeln skådades på nära håll idag. Stockholms gator bestod av människor som alla bar på tre eller flera kassar, fulla med potentiella julklappar. Varför har alla så bråttom?
Som tur var flödade kylan i luften. Som motpol till den kokheta temperaturen inne på gallerian fungerade den som en törstsläckare. Det gjorde även den inhandlade drickan jag fixade på min shoppingrunda som, i dubbel bemärkelse, gick i kaptalismens tecken. Importerad från det förlovade landet i väst står en av dessa nu uppdrucken på mitt skrivbord.
Än så länge njuter jag av ledigheten.
Som tur var flödade kylan i luften. Som motpol till den kokheta temperaturen inne på gallerian fungerade den som en törstsläckare. Det gjorde även den inhandlade drickan jag fixade på min shoppingrunda som, i dubbel bemärkelse, gick i kaptalismens tecken. Importerad från det förlovade landet i väst står en av dessa nu uppdrucken på mitt skrivbord.
Än så länge njuter jag av ledigheten.
Dan Andersson
20 december - Länge leve betongen
Kravaller i Rosengård. Ett flertal bränder och diverse vandalisering har genomförts under kort tid de senaste dagarna. Rykten sprids. Varför händer detta?
En inskränkt idiot, tilllika rasist, vill helst ha bort dessa från stället de bor på och förlägga massan på okänd ort, riva skiten och inkvartera inavlade lantisar. En ignorant individ, läs statsminister/politiker, lyfter inte ett extra gram då de ska klara av den svåra situationen själva. En omtänksam person, som undertecknad, vill göra det bättre för invånarna på plats eftersom han tycker att alla människor förtjänar välmående.
Platsen som nämnts samt mera lokala sådana, Rinkeby och Tensta (för att nämna några), är båda utnötta och slitna. Det är fakta. Många reportage i media, om hur dåligt bostäderna underhålls, vittnar om hur oerhört skrämmande vårat segregerade land är. En smutsig tillvaro lägger grunden till ett osäkert klimat. Därefter följer ilska och obehag.
Samtliga förorter till de flesta städer landet runt växte upp i och med, det så kallade, miljonprogrammet. Vid en enorm bostadsbrist för lite mer än trettio år sedan skulle mer än en miljon bostäder byggas. Jag bor själv i ett sådant hus. Förfallet är det dock inte. Varken invändigt eller utvändigt. Varför ska det vara olika?
Miljonprogrammet var ett statligt initiativ. Bostäder sades vara till för alla. Varför inte genomföra skattefinansierad hjälp åt att renovera alla platser som lät byggas av den dåvarande regeringen? Med upprustning kommer därefter en uppdatering av områdets tillhörigheter och publika tillhåll.
Problemet ligger inte i integrationspolitiken. Problemet med upplopp, misär och missnöje har att göra med en saknad vilja av att införa rättvisa i Sverige.
Länge leve betongen.
En inskränkt idiot, tilllika rasist, vill helst ha bort dessa från stället de bor på och förlägga massan på okänd ort, riva skiten och inkvartera inavlade lantisar. En ignorant individ, läs statsminister/politiker, lyfter inte ett extra gram då de ska klara av den svåra situationen själva. En omtänksam person, som undertecknad, vill göra det bättre för invånarna på plats eftersom han tycker att alla människor förtjänar välmående.
Platsen som nämnts samt mera lokala sådana, Rinkeby och Tensta (för att nämna några), är båda utnötta och slitna. Det är fakta. Många reportage i media, om hur dåligt bostäderna underhålls, vittnar om hur oerhört skrämmande vårat segregerade land är. En smutsig tillvaro lägger grunden till ett osäkert klimat. Därefter följer ilska och obehag.
Samtliga förorter till de flesta städer landet runt växte upp i och med, det så kallade, miljonprogrammet. Vid en enorm bostadsbrist för lite mer än trettio år sedan skulle mer än en miljon bostäder byggas. Jag bor själv i ett sådant hus. Förfallet är det dock inte. Varken invändigt eller utvändigt. Varför ska det vara olika?
Miljonprogrammet var ett statligt initiativ. Bostäder sades vara till för alla. Varför inte genomföra skattefinansierad hjälp åt att renovera alla platser som lät byggas av den dåvarande regeringen? Med upprustning kommer därefter en uppdatering av områdets tillhörigheter och publika tillhåll.
Problemet ligger inte i integrationspolitiken. Problemet med upplopp, misär och missnöje har att göra med en saknad vilja av att införa rättvisa i Sverige.
Länge leve betongen.
Dan Andersson
19 december - O helga ledighet
Uppehåll. Paus. Jullov. Orden är många att beskriva tiden som just nu står framför mig och de flesta skolungdomar landet runt. Det är dags att ladda batterierna. Det är dags för vila.
Traditionsenligt vallfärdade samtliga på Fria Gymnasieskolan till guds felvända hus denna dag. På väggen hängde en man med tom blick som välkomnade oss vid ingång. Skuplterad. Livets slut mötte han vid en enormt plågsam tortyr för några år sedan. Glorifierad död, någon? Detta fick mig dock inte att tappa sugen för det som komma skulle.
Paradoxalt nog slogs jag och alla andra med den oändliga hettan som rådde under den härliga potpurri av julsånger det bjöds på. Det gavs även plats åt entusiastisk predikan vilken fixade en spännande saga om ett brutalt dödsfall som ligger till grund för byggnades namn. Glorifierad död, någon?
Bland klart överlägsen operasång och lärarbekännelser var det, som alltid, lätt att känna sammanhållning och gemenskap till alla och envar. Glädje åt andan. Snacka om religiöst. Min allra sista julavslutning - någonsin - var, med en gnutta vemod, till ända.
Något samlat betygsdokument gavs faktiskt inte ut till oss utmattade elever. Godtyckligt och snedvridet satta bokstäver får vi gott vänta på tills den efterlängtade studenten ska övertas till sommaren. Tack.
Traditionsenligt vallfärdade samtliga på Fria Gymnasieskolan till guds felvända hus denna dag. På väggen hängde en man med tom blick som välkomnade oss vid ingång. Skuplterad. Livets slut mötte han vid en enormt plågsam tortyr för några år sedan. Glorifierad död, någon? Detta fick mig dock inte att tappa sugen för det som komma skulle.
Paradoxalt nog slogs jag och alla andra med den oändliga hettan som rådde under den härliga potpurri av julsånger det bjöds på. Det gavs även plats åt entusiastisk predikan vilken fixade en spännande saga om ett brutalt dödsfall som ligger till grund för byggnades namn. Glorifierad död, någon?
Bland klart överlägsen operasång och lärarbekännelser var det, som alltid, lätt att känna sammanhållning och gemenskap till alla och envar. Glädje åt andan. Snacka om religiöst. Min allra sista julavslutning - någonsin - var, med en gnutta vemod, till ända.
Något samlat betygsdokument gavs faktiskt inte ut till oss utmattade elever. Godtyckligt och snedvridet satta bokstäver får vi gott vänta på tills den efterlängtade studenten ska övertas till sommaren. Tack.
Dan Andersson
18 december - Innan allting tar slut
När nätterna blir långa och sömnigheten tar vid ska det bli skönt att gå ut ifrån en av kristendomens filialer imorgon strax efter avslutningen. Det är då dags att pusta ut efter en kaotiskt jobbig och en aldrig så stressig höst.
Ledigheten kommer inte en dag för tidigt.
Ledigheten kommer inte en dag för tidigt.
Dan Andersson
17 december - Titta han lever
Det Aftonbladet skriver handlar mest om en massa skit. De har även en förmåga att göra de viktigaste händelserna till ren smörja. Deras sida på nätet är därför användbar för dig som vill se senaste nytt i missförstådda artiklar. Det slog mig dock att följande nyhet inte hade så pass mycket att dölja under ytan.
En liten parvel som oturligt nog kommit till världen i Amerika, av alla länder, har döpts. Adolf Hitler var namnet. Den inskränkta farsan motiverade dock valet med att det helt enkelt är ett ovanligt namn. Sonen är unik. Lysande motivering. Kringående och inövade repliker gör han även på frågan huruvida han ser på namnets aningen smutsiga historia.
Bakom honom hänger en svart plansch med ett välkänt kors centrerat under den välkända örnen. Samma tecken hittas även i ett knippe tatueringar på den omtalade. Tillfällighet? Nej då. Han är helt enkelt omåttligt intresserad av tysk kultur, påstår han. Nazist? Inte det heller.
Värt att nämna vore även att resterande barn av olyckligt lottade i samma familj stoltserar med bevingade namn såsom Himmler och Arayan Nation.
En liten parvel som oturligt nog kommit till världen i Amerika, av alla länder, har döpts. Adolf Hitler var namnet. Den inskränkta farsan motiverade dock valet med att det helt enkelt är ett ovanligt namn. Sonen är unik. Lysande motivering. Kringående och inövade repliker gör han även på frågan huruvida han ser på namnets aningen smutsiga historia.
Bakom honom hänger en svart plansch med ett välkänt kors centrerat under den välkända örnen. Samma tecken hittas även i ett knippe tatueringar på den omtalade. Tillfällighet? Nej då. Han är helt enkelt omåttligt intresserad av tysk kultur, påstår han. Nazist? Inte det heller.
Värt att nämna vore även att resterande barn av olyckligt lottade i samma familj stoltserar med bevingade namn såsom Himmler och Arayan Nation.
Dan Andersson
16 december - Med rätt att döda
Det tog mig några år att tillslut se Michael Moores första kontroversiella rulle - Bowling for Columbine. Filmen gav mig underlag för mina redan starka åsikter om ett livsfarligt system i världens räddaste land - USA.
Filmen belyser den vapenindustri/hysteri som råder till tusen på andra sidan Atlanten. Ty de har en grundlag ( ! ) vilken stödjer varje medborgares rätt att inneha vapen. De flesta butiker säljer både ammunition och pistoler. Varför? De måste kunna försvara sig. Mot vem? Mot lika skraja medmänniskor.
Det är knas på amerikanarnas mentalitet då många kommentarer från vanliga dödliga under filmens gång replikerar gång på gång hur det gäller att ständigt vara på sin vakt. Inte konstigt när döden ligger fri att enkelt användas hos vilken invånare som helst. Det är onekligen en helt annan kultur vi utomstående helt enkelt inte förstår oss på.
Filmen belyser den vapenindustri/hysteri som råder till tusen på andra sidan Atlanten. Ty de har en grundlag ( ! ) vilken stödjer varje medborgares rätt att inneha vapen. De flesta butiker säljer både ammunition och pistoler. Varför? De måste kunna försvara sig. Mot vem? Mot lika skraja medmänniskor.
Det är knas på amerikanarnas mentalitet då många kommentarer från vanliga dödliga under filmens gång replikerar gång på gång hur det gäller att ständigt vara på sin vakt. Inte konstigt när döden ligger fri att enkelt användas hos vilken invånare som helst. Det är onekligen en helt annan kultur vi utomstående helt enkelt inte förstår oss på.
Dan Andersson
15 december - Bush fick käka kängor i Irak
Skrifter har haglat.
Reportern stod inte ut med att ha förenta staternas högsta man på sin mark. Journalisten blev så pass lack att han, på presskonferensen, lät båda skorna åka av fötterna för att istället försöka träffa självaste George i fronten med dessa. Denne hann dock ducka för att med ett snett leende sedan beakta vakterna som drog ned killen på golvet.
Detta var George W Bushs sista besök, som president, i det land han beordrat unga människor riskera livet för att hålla det ockuperat.
Vill du själv ge George W Bush en sko i pallet? Testa länken:
http://www.kroma.no/2008/bushgame/
Reportern stod inte ut med att ha förenta staternas högsta man på sin mark. Journalisten blev så pass lack att han, på presskonferensen, lät båda skorna åka av fötterna för att istället försöka träffa självaste George i fronten med dessa. Denne hann dock ducka för att med ett snett leende sedan beakta vakterna som drog ned killen på golvet.
Detta var George W Bushs sista besök, som president, i det land han beordrat unga människor riskera livet för att hålla det ockuperat.
Vill du själv ge George W Bush en sko i pallet? Testa länken:
http://www.kroma.no/2008/bushgame/
Dan Andersson
14 december - Stackars liberaler
Det är väl känt att jag gärna tar spontana politiska diskussioner med folk. Tyvärr känner dock inte allt för många till sina egna åsikter. Oftast stöter jag på en slags gammalmodig tabuaktig bemötelse då jag uttalat mig alldeles för starkt inför en yngre 40-talist. Det är trist. Måste därmed ta tillfället i akt att berätta om den lilla pratstund jag hade med självaste Moderata UngdomsFörbundet i fredags.
I Fria Gymnasieskolans bibliotek stod ett par propert klädda ungdomar. En av dessa sträckte vänligt fram ett flygblad med innehållande deras senaste tagline. Ögnade. Haninges ultraliberala ungdomar vill stoppa det kommunala stödet av vandrarhem. Varför? Vandrarhemmen tar viktiga pengar som egentligen skulle kunna läggas på skolan. Visst. Det är så Sverigedemokraterna resonerar då de valt att använda sig av en annan metod till att spara pengar. Populistiskt? Javisst.
På hungrande mage stod jag frivilligt och lyssnade på deras slappa åsikter. Det slog mig gång på gång att dessa små ynglingar gör livet alldeles för lätt för sig. Fundera. Det är ju så lätt att bara vilja släppa på statens, landstingets och kommunens tyglar när man inte orkar tänka efter varför människor lider. Därför blir man medlem i MUF.
I Fria Gymnasieskolans bibliotek stod ett par propert klädda ungdomar. En av dessa sträckte vänligt fram ett flygblad med innehållande deras senaste tagline. Ögnade. Haninges ultraliberala ungdomar vill stoppa det kommunala stödet av vandrarhem. Varför? Vandrarhemmen tar viktiga pengar som egentligen skulle kunna läggas på skolan. Visst. Det är så Sverigedemokraterna resonerar då de valt att använda sig av en annan metod till att spara pengar. Populistiskt? Javisst.
På hungrande mage stod jag frivilligt och lyssnade på deras slappa åsikter. Det slog mig gång på gång att dessa små ynglingar gör livet alldeles för lätt för sig. Fundera. Det är ju så lätt att bara vilja släppa på statens, landstingets och kommunens tyglar när man inte orkar tänka efter varför människor lider. Därför blir man medlem i MUF.
Dan Andersson
13 december - Bevismaterial
Är det gammalmodigt och udda att förespråka revolution? Självklart inte. Flygplatser har blockerats i Bangkok och i Athen har befolkningen nyligen gått berserkagång. Summan av aktionerna kommer därefter. Den ena mer än den andra.
I Thailand var pressen så pass stor att dess regering avgick. Oavsett demonstranternas konservativa åsikter beundrar jag samtliga gulklädda som vågade gå tillsammans den massartade blockaden.
Man behöver inte gå så pass långt tillbaka i tiden för att hitta något liknande. Den orangea revolutionen gav även förändring då invånarna i Ukraina protesterade mot malplacerade rösträknare.
Det är värt att satsa.
I Thailand var pressen så pass stor att dess regering avgick. Oavsett demonstranternas konservativa åsikter beundrar jag samtliga gulklädda som vågade gå tillsammans den massartade blockaden.
Man behöver inte gå så pass långt tillbaka i tiden för att hitta något liknande. Den orangea revolutionen gav även förändring då invånarna i Ukraina protesterade mot malplacerade rösträknare.
Det är värt att satsa.
Dan Andersson
12 december - Orginalitet
Borde jag kommentera resultatet av programmet jag ägnat hela kvällen åt att titta på? Nej. Det fixar resterande bloggar, tidningar, program och övriga sajter. Att krystat följa strömmen må ge snabba cash men hur kul är det i längden?
Här skrivs det propaganda i rader utav kringående meningar som oftast inte handlar om någonting. Varför? Jag tycker om det. Allt annat vore tråkigt att, för mig som författare och för dig som läsare, slösa värdefull tid på.
Revolutionen är ingen tebjudning.
Här skrivs det propaganda i rader utav kringående meningar som oftast inte handlar om någonting. Varför? Jag tycker om det. Allt annat vore tråkigt att, för mig som författare och för dig som läsare, slösa värdefull tid på.
Revolutionen är ingen tebjudning.
Dan Andersson
11 december - Nobelt
Jag läste tidningen imorse. Som alltid. Läsbar? Nej. Det har tydligen hänt för lite i världen. Nyheter om huruvida helvetet brutit loss på olika ställen i världen var tvungna att ge vika. Det var nämligen något alldeles speciellt som hände under gårdagens afton.
Vår drottning kunde stoltsera med ett, bokstavligen talat, tillgjort leende i en särskilt designad klänning på framsidan. Längre fram i blaskan synades även paltorna på vår kära monark av skribenter med alldeles för mycket fritid. Övriga celebra gäster presenterades bland ett eldorado för kollageälskare samt i en alldeles för lång text. Okej.
Dessa fick smörja kråset riktigt ordentligt i den alltid lika komplicerade och överdrivet uppsjåsade menyn. Kontrapunktisk var namnet. Tanken på att allt käk de utsvultna (?) gästerna stoppade sig fulla med skulle passa bättre på annat får i alla fall mig att tänka efter.
Vår drottning kunde stoltsera med ett, bokstavligen talat, tillgjort leende i en särskilt designad klänning på framsidan. Längre fram i blaskan synades även paltorna på vår kära monark av skribenter med alldeles för mycket fritid. Övriga celebra gäster presenterades bland ett eldorado för kollageälskare samt i en alldeles för lång text. Okej.
Dessa fick smörja kråset riktigt ordentligt i den alltid lika komplicerade och överdrivet uppsjåsade menyn. Kontrapunktisk var namnet. Tanken på att allt käk de utsvultna (?) gästerna stoppade sig fulla med skulle passa bättre på annat får i alla fall mig att tänka efter.
Dan Andersson
10 december - Skitjobb inget för eliten
Stockholm har spärrats av. Centrala gator är otillåtna att med sina bilar driva fram nu när kvällen vankas. Det är dock inte till följd av att undertecknad ska besöka stora staden. Denne ska ta sig fram med kollektivtrafiken. Inte i en alldeles för lång bil med tonade rutor.
Nobelfesten når idag sin kulmen. Ett spektakel ämnat för eliten. Stadshuset kommer att fyllas med svarta frackar, färgglada klänningar och en hel del jävligt falska leenden som reaktion på oönskade bordsgrannar. Detta sänds direkt i televisionen. Jag ska bara gå någonstans och bry mig.
Eftersom jag inte står med på inbjudningslistan har jag tänkt att bedriva kvällen med att se årets sista spelning för min del. Ett evenemang där alla är välkomna.
Nobelfesten når idag sin kulmen. Ett spektakel ämnat för eliten. Stadshuset kommer att fyllas med svarta frackar, färgglada klänningar och en hel del jävligt falska leenden som reaktion på oönskade bordsgrannar. Detta sänds direkt i televisionen. Jag ska bara gå någonstans och bry mig.
Eftersom jag inte står med på inbjudningslistan har jag tänkt att bedriva kvällen med att se årets sista spelning för min del. Ett evenemang där alla är välkomna.
Dan Andersson
