Kravaller i Rosengård. Ett flertal bränder och diverse vandalisering har genomförts under kort tid de senaste dagarna. Rykten sprids. Varför händer detta?

En inskränkt idiot, tilllika rasist, vill helst ha bort dessa från stället de bor på och förlägga massan på okänd ort, riva skiten och inkvartera inavlade lantisar. En ignorant individ, läs statsminister/politiker, lyfter inte ett extra gram då de ska klara av den svåra situationen själva. En omtänksam person, som undertecknad, vill göra det bättre för invånarna på plats eftersom han tycker att alla människor förtjänar välmående.

Platsen som nämnts samt mera lokala sådana, Rinkeby och Tensta (för att nämna några), är båda utnötta och slitna. Det är fakta. Många reportage i media, om hur dåligt bostäderna underhålls, vittnar om hur oerhört skrämmande vårat segregerade land är. En smutsig tillvaro lägger grunden till ett osäkert klimat. Därefter följer ilska och obehag.

Samtliga förorter till de flesta städer landet runt växte upp i och med, det så kallade, miljonprogrammet. Vid en enorm bostadsbrist för lite mer än trettio år sedan skulle mer än en miljon bostäder byggas. Jag bor själv i ett sådant hus. Förfallet är det dock inte. Varken invändigt eller utvändigt. Varför ska det vara olika?

Miljonprogrammet var ett statligt initiativ. Bostäder sades vara till för alla. Varför inte genomföra skattefinansierad hjälp åt att renovera alla platser som lät byggas av den dåvarande regeringen? Med upprustning kommer därefter en uppdatering av områdets tillhörigheter och publika tillhåll.

Problemet ligger inte i integrationspolitiken. Problemet med upplopp, misär och missnöje har att göra med en saknad vilja av att införa rättvisa i Sverige.

Länge leve betongen.