12 oktober 2007 - I brist på annat
Har redan efter tredje dag , sedan den här bloggs födelse, börjat fundera på hur svårt det kan vara att fylla ut detta otroligt stora utrymme med en massa roligheter som skett under dagen. Gillar man att skriva är det mer än gärna man vill få ut ett inlägg och då dämpa sin frestelse av att få ut sitt språk i text.
Detta är en sådan dag man funderar på vad man verkligen ska fylla denna tomma ruta med. Ska man göra en krönika om ens halsont och huvudvärk som efter ett kortare uppehåll verkar vara tillbaka trots den hårda september då undertecknad fick lida under de nämnda smärtorna? Skulle det kanske vara roligare för folk att läsa en massa skryt om den planerade resan till Spanien som det diskuterades om idag på passande lektion? Eller vore det mest intressant att lägga upp en berättelse, på lågstadienivå, om dagens händelser , från punkt till punkt, som i och för sig inte används särskilt flitigt i dessa då de ofta syns nerkladdade i yngre tonåringars bloggar. Dessa punkter ersätts istället med en vacker bild i form bokstäver och tecken och föreställer det humör man råkar vara på då man just skrivit den skrivna meningen.
Nej, det allra bästa är att vara ärlig. Har man inget vidare kul att stoltsera med i sin snart 72 timmar gamla dagbok på nätet är det ingen idé att försöka fylla ut den med en massa trams om det andra med det tredje.
Detta är en sådan dag man funderar på vad man verkligen ska fylla denna tomma ruta med. Ska man göra en krönika om ens halsont och huvudvärk som efter ett kortare uppehåll verkar vara tillbaka trots den hårda september då undertecknad fick lida under de nämnda smärtorna? Skulle det kanske vara roligare för folk att läsa en massa skryt om den planerade resan till Spanien som det diskuterades om idag på passande lektion? Eller vore det mest intressant att lägga upp en berättelse, på lågstadienivå, om dagens händelser , från punkt till punkt, som i och för sig inte används särskilt flitigt i dessa då de ofta syns nerkladdade i yngre tonåringars bloggar. Dessa punkter ersätts istället med en vacker bild i form bokstäver och tecken och föreställer det humör man råkar vara på då man just skrivit den skrivna meningen.
Nej, det allra bästa är att vara ärlig. Har man inget vidare kul att stoltsera med i sin snart 72 timmar gamla dagbok på nätet är det ingen idé att försöka fylla ut den med en massa trams om det andra med det tredje.
Ironiskt nog blev det en hel del svarta tecken i dagens memoarer. Så går det när man uppskattar skrivandet och dessutom dyrkar den utmärkta uppfinningen för detta - tangentbordet. Låt mig därför få tillägna denna dag till ett av datorns bihang jag nu använder att skriva dessa bokstäver med. Detta tillsammans med redan nämnda livsviktiga och välanvända begrepp - ärlighet varar längst!
Danne Andersson - intrigerna om hurvida bakterierna har en plats i ens hals tätnar...
Kommentarer
Trackback