11 oktober 2007 - Minusgrader vs. trötta ögon
Något oplanerat hände igår, det blev en mycket sen natt ur mitt perspektiv. Hur många gånger har man inte gång på gång planerat en tidig kväll så att man ska orka komma i tid och vara pigg och alert på nästkommande dags lektioner? Nuförtiden räcker inte mina två händer och tio fingrar till att räkna detta.
Trots att skolan man går på råkar vara generös med att dela ut olika långa sovmorgonar finns det även de dagar då man börjar en timma efter tuppens galande. Till följd av undertecknads beroende av att ställa alarmsignalen på sin telefon en timma minus det redan nämnda galande blev det därför en tidig morgon. Instinktivt och traditionsenligt är det dock motvilligt det stigs upp. Till min förvåning har den så älskade himlakropp som ger oss värme om dagarna inlett sitt svek mot oss nordbor. Då persiennerna dras upp tittar därför inget ljus in i sovrummet. Då duschen är slagen och en mindre frukost är uppäten blickar jag mot termometern i köket. Den digitala mätaren visar på -2 c.
Den undanhängda vinterjackan var nu färdig för användning och tveklöst det enda sätt för att kunna motstå den plötsliga vinterkylan. Väl ute känner jag att kylan biter fast i en, men det är bara att bita ihop. Andra signalen från en inre väckarklocka har just ringt. Det är inte långt kvar. Då man i sömnig takt går där bland minusgraderna som omger denne koncentrerande och djupt filosoferande person blir man minst sagt överraskad då en annan mindre filosoferande person knackar en med pekfingret på den nyfixade frisyern. Förvånat tittar jag på den individ som nu stirrar väldigt glatt på sin nyfunne vän som råkar gå i samma klass. Den inre väckarklockan ringer en tredje gång...
Väl framme i en varm skola finner jag ro tills jag just kom på att lektioner var det gott om en dag som denna. Timmarna rullade inte i den fart som de skulle, till min besvikelse. De inledande tre timmarna av mitt individuella val förkortas visserligen ner, så även nästkommande religionslektion och dessutom belönas denna oerhört mindre pigga dag med att sluta dryga timmen tidigare. Hela dagen hade varit en hel natts sömn för min del om inte mina vänner fanns där och höll mitt humör uppe och då även såg till att jag höll mig vaken. Trött och sliten beger jag mig hemåt i den något behagligare temperaturen.
Dagens sista signal från det nu så omtalade uret har ringt en sista gång - det ska sovas i tid ikväll!
Danne Andersson - det vankas minusgrader i luften och snön är inte långt borta...
Trots att skolan man går på råkar vara generös med att dela ut olika långa sovmorgonar finns det även de dagar då man börjar en timma efter tuppens galande. Till följd av undertecknads beroende av att ställa alarmsignalen på sin telefon en timma minus det redan nämnda galande blev det därför en tidig morgon. Instinktivt och traditionsenligt är det dock motvilligt det stigs upp. Till min förvåning har den så älskade himlakropp som ger oss värme om dagarna inlett sitt svek mot oss nordbor. Då persiennerna dras upp tittar därför inget ljus in i sovrummet. Då duschen är slagen och en mindre frukost är uppäten blickar jag mot termometern i köket. Den digitala mätaren visar på -2 c.
Den undanhängda vinterjackan var nu färdig för användning och tveklöst det enda sätt för att kunna motstå den plötsliga vinterkylan. Väl ute känner jag att kylan biter fast i en, men det är bara att bita ihop. Andra signalen från en inre väckarklocka har just ringt. Det är inte långt kvar. Då man i sömnig takt går där bland minusgraderna som omger denne koncentrerande och djupt filosoferande person blir man minst sagt överraskad då en annan mindre filosoferande person knackar en med pekfingret på den nyfixade frisyern. Förvånat tittar jag på den individ som nu stirrar väldigt glatt på sin nyfunne vän som råkar gå i samma klass. Den inre väckarklockan ringer en tredje gång...
Väl framme i en varm skola finner jag ro tills jag just kom på att lektioner var det gott om en dag som denna. Timmarna rullade inte i den fart som de skulle, till min besvikelse. De inledande tre timmarna av mitt individuella val förkortas visserligen ner, så även nästkommande religionslektion och dessutom belönas denna oerhört mindre pigga dag med att sluta dryga timmen tidigare. Hela dagen hade varit en hel natts sömn för min del om inte mina vänner fanns där och höll mitt humör uppe och då även såg till att jag höll mig vaken. Trött och sliten beger jag mig hemåt i den något behagligare temperaturen.
Dagens sista signal från det nu så omtalade uret har ringt en sista gång - det ska sovas i tid ikväll!
Danne Andersson - det vankas minusgrader i luften och snön är inte långt borta...
Kommentarer
Trackback
