071211 - Happy, happy Helloween
Konsertrecension
Band: Helloween
Support: Gamma Ray och Axxis
Tid och plats: 8 december, Fryshuset
Inledning - hårdingar och gam(b)lingar i en blandad mix
Efter ett längre konsertuppehåll på ca en månad är det med en större längtan jag besöker efterlängtade men alltid, i konsertsammanhang, lika avtändande Fryshuset. Det är med en annan känsla då jag vet att det är power metal-pionjärerna, Helloween, jag ska se. Dessa stöds av tillika profilerna inom den melodiösa metalen, Gamma Ray, samt ett par nyare lirare vid namn Axxis (brist på bra namn? förf. anm.).
Gullmarsplan äntras i lagom tid där en polare från västra förorter anländer och sluter upp i sällskapet innehållande mig och min äldre bror. Därifrån gick vi i samlad trupp ner till Fryshuset som dagen till ära berikats med en längre kö, innehållande personer som har tänkt se kvällens spelning.
Det är med en nöjd och aningen kaxig blick jag ser människor passera förbi en för att ställa sig i en ständigt växande kö. Snacket med det medhavda besöket hinner klocka in på ungefär en timma tills vakterna i fronten klipper av det röd-vita plastbandet och det är dags att glida in. Garderoben tog sedan snällt emot min jacka samt en guldpeng och jag begav mig upp för trapporna till Arenan.
Väl framme i på planet där allt ska ske tittar jag mig runt på allt folk som befinner sig på samma ställe. Detta gjordes noggrannare då jag satte mig på närliggande bänk och inväntade min ytterligare brors ankomst. Något som borde vara känt är mitt intresse i att studera folk, denna tid på bänken utnyttjades till detta.
Många äldre människor passerar förbi, dock består merparten av tonårshårdingar i ovårdat, längre och ibland fult hår, vilket står åt diverse håll. Denna, kille (vilken medelhårdrockaren inom genren faktiskt är), är dessutom utrustad med en nyligen inhandlad tröja av favoritbandet som de valt att hålla ett extra öga på under kvällen. Resten av klädseln behövs någon närmare genomgång då denna oftast inte väcker någon större antydan till hårdrock.
--------------------------------------------
Axxis - fula moves och musik, a la vi-har-hört-det-förrut
Hur som helst, brodern kommer i lagom tid till att förbandet, Axxis lirat av sina tre första låtar. Den återstående tiden av bandets speltid går åt i att studera och avsky sångarens otroliga vilja i att utöva diverse fula poser då han förmodligen ska leva sig in i den otroligt tråkiga musik de får ur högtalarna. Nog för att power metal är catchy och mycket material används flera gånger, men måste det uppstå nya band för att göra dessa element ännu tråkigare?
Ett toabesök innan andra förbandet ska ställa sig på scenen görs och jag hittar åter min plats genom att använda mig av mina två armbågar.
--------------------------------------------
Gamma Ray - tysk metal i en gladare form
Gamma Ray visar sig gå hem hos många av de människor i audiencen. Försnacket inför konserten har handlat väldigt mycket om just detta band och det märks att många kommit hit för att se tyskarna. Power metal-ikonen och tillika mångas kelgris, Kai Hansen, axlar bandet på ett sätt vilket gör att han får beröm av undertecknad. Jag bör även tillägga att denne "gris" är en av oringalmedlemmarna i vilka grabbar som senare ska stå på samma scen.
Nog såg det aningen kul ut då man stod, till synes, helt oberörd, med armarna i kors, i det tämligen aktiva publikhavet. Trots mina stillastående rörelser blev jag berikad med ett par deciliter kall öl på min högra axel, vilket fick mig att sura till en aning, detta glömdes snabbt bort då Kai och de andra killarna river av en gammal goding i Ride The Sky
--------------------------------------------
Helloween - happy, happy Helloween!
En två-årig väntan på att få se Helloween ännu en gång var strax slut. Jag lyckas, med en god teknik, förflytta mig ,på de små utrymmen som fanns, och jag avancerade mig till ett lagom avstånd till scenen. Där stod jag i en lika lagom stund och väntade inte allt för länge innan bandet gick upp på scenen under deras låt Halloween.
Mastodontlåten byts senare ut av diverse hits som får de flesta i den glada publiken att hoppa till och dessutom sjunga med.
Ett, av mig, mest fruktade innehåll på en konsert är trumsolon. Ska det vara så ska det vara med stil! Och visst, stil får vi då detta avslutas med ett vackert pyrotekniskt fyverkeri.
Det känns som bandet valt rätt låtar denna gång och att det finns en annan energi i den normalvarma konsertluften. Kanske har det att göra med hur kalaset skulle avslutas.
På förhand var det uppenbart att, som redan nämnts, föregående medlem av Helloween, Kai Hansen skulle gästspela med Helloween på ett par låtar. Visst blev det så! Denne gitarrist glider in och det är med en stor glädje och en speciell känsla som alla i publiken visar sin glädje då det hoppas omkring vilt på golvet, det var ju trots allt ett par decennier killen och Helloween spelade tillsammans.
Det hela resulterade i vad som kom att bli, förutom ett jävligt långt blogginlägg, det bästa Helloween-gig jag skådat då den innhöll rätt mix av allting, bra låtlista, energi och humor i sann Helloween-anda. Det kändes helt rätt denna gång och låtvalet gjorde mig nöjd. Visst måste jag medge att gästspelet på slutet kommer att lämna efter sig det största minnet.
Danne Andersson - den långa väntan på en konsert har bytts ut i en väntan på julen...
Band: Helloween
Support: Gamma Ray och Axxis
Tid och plats: 8 december, Fryshuset
Inledning - hårdingar och gam(b)lingar i en blandad mix
Efter ett längre konsertuppehåll på ca en månad är det med en större längtan jag besöker efterlängtade men alltid, i konsertsammanhang, lika avtändande Fryshuset. Det är med en annan känsla då jag vet att det är power metal-pionjärerna, Helloween, jag ska se. Dessa stöds av tillika profilerna inom den melodiösa metalen, Gamma Ray, samt ett par nyare lirare vid namn Axxis (brist på bra namn? förf. anm.).
Gullmarsplan äntras i lagom tid där en polare från västra förorter anländer och sluter upp i sällskapet innehållande mig och min äldre bror. Därifrån gick vi i samlad trupp ner till Fryshuset som dagen till ära berikats med en längre kö, innehållande personer som har tänkt se kvällens spelning.
Det är med en nöjd och aningen kaxig blick jag ser människor passera förbi en för att ställa sig i en ständigt växande kö. Snacket med det medhavda besöket hinner klocka in på ungefär en timma tills vakterna i fronten klipper av det röd-vita plastbandet och det är dags att glida in. Garderoben tog sedan snällt emot min jacka samt en guldpeng och jag begav mig upp för trapporna till Arenan.
Väl framme i på planet där allt ska ske tittar jag mig runt på allt folk som befinner sig på samma ställe. Detta gjordes noggrannare då jag satte mig på närliggande bänk och inväntade min ytterligare brors ankomst. Något som borde vara känt är mitt intresse i att studera folk, denna tid på bänken utnyttjades till detta.
Många äldre människor passerar förbi, dock består merparten av tonårshårdingar i ovårdat, längre och ibland fult hår, vilket står åt diverse håll. Denna, kille (vilken medelhårdrockaren inom genren faktiskt är), är dessutom utrustad med en nyligen inhandlad tröja av favoritbandet som de valt att hålla ett extra öga på under kvällen. Resten av klädseln behövs någon närmare genomgång då denna oftast inte väcker någon större antydan till hårdrock.
--------------------------------------------
Axxis - fula moves och musik, a la vi-har-hört-det-förrut
Hur som helst, brodern kommer i lagom tid till att förbandet, Axxis lirat av sina tre första låtar. Den återstående tiden av bandets speltid går åt i att studera och avsky sångarens otroliga vilja i att utöva diverse fula poser då han förmodligen ska leva sig in i den otroligt tråkiga musik de får ur högtalarna. Nog för att power metal är catchy och mycket material används flera gånger, men måste det uppstå nya band för att göra dessa element ännu tråkigare?
Ett toabesök innan andra förbandet ska ställa sig på scenen görs och jag hittar åter min plats genom att använda mig av mina två armbågar.
--------------------------------------------
Gamma Ray - tysk metal i en gladare form
Gamma Ray visar sig gå hem hos många av de människor i audiencen. Försnacket inför konserten har handlat väldigt mycket om just detta band och det märks att många kommit hit för att se tyskarna. Power metal-ikonen och tillika mångas kelgris, Kai Hansen, axlar bandet på ett sätt vilket gör att han får beröm av undertecknad. Jag bör även tillägga att denne "gris" är en av oringalmedlemmarna i vilka grabbar som senare ska stå på samma scen.
Nog såg det aningen kul ut då man stod, till synes, helt oberörd, med armarna i kors, i det tämligen aktiva publikhavet. Trots mina stillastående rörelser blev jag berikad med ett par deciliter kall öl på min högra axel, vilket fick mig att sura till en aning, detta glömdes snabbt bort då Kai och de andra killarna river av en gammal goding i Ride The Sky
--------------------------------------------
Helloween - happy, happy Helloween!
En två-årig väntan på att få se Helloween ännu en gång var strax slut. Jag lyckas, med en god teknik, förflytta mig ,på de små utrymmen som fanns, och jag avancerade mig till ett lagom avstånd till scenen. Där stod jag i en lika lagom stund och väntade inte allt för länge innan bandet gick upp på scenen under deras låt Halloween.
Mastodontlåten byts senare ut av diverse hits som får de flesta i den glada publiken att hoppa till och dessutom sjunga med.
Ett, av mig, mest fruktade innehåll på en konsert är trumsolon. Ska det vara så ska det vara med stil! Och visst, stil får vi då detta avslutas med ett vackert pyrotekniskt fyverkeri.
Det känns som bandet valt rätt låtar denna gång och att det finns en annan energi i den normalvarma konsertluften. Kanske har det att göra med hur kalaset skulle avslutas.
På förhand var det uppenbart att, som redan nämnts, föregående medlem av Helloween, Kai Hansen skulle gästspela med Helloween på ett par låtar. Visst blev det så! Denne gitarrist glider in och det är med en stor glädje och en speciell känsla som alla i publiken visar sin glädje då det hoppas omkring vilt på golvet, det var ju trots allt ett par decennier killen och Helloween spelade tillsammans.
Det hela resulterade i vad som kom att bli, förutom ett jävligt långt blogginlägg, det bästa Helloween-gig jag skådat då den innhöll rätt mix av allting, bra låtlista, energi och humor i sann Helloween-anda. Det kändes helt rätt denna gång och låtvalet gjorde mig nöjd. Visst måste jag medge att gästspelet på slutet kommer att lämna efter sig det största minnet.
Danne Andersson - den långa väntan på en konsert har bytts ut i en väntan på julen...
Kommentarer
Trackback
