Är det bara jag som inte rår på sång där människor går ner i halsen för att fly alldeles för djupt ner i någon slags oändlig avgrund? Sång à la Cher är verkligen inte min grej. Det låter inte fint utan sätter sig snarare som en stor och oskalad potatis i min egen hals. Det värker. Utan framgång görs det fåtalet försök att svälja ner under lyssningen.

Jag syftar naturligtvis på den så otroligt uppmärksammade sången hos en viss deltagaren från Idol 2008.