I fredags besökte klassen vår kommuns storslagna parlamentbyggnad. Det ena och det andra sades av våran föredragshållare. Denna råkade på att vara högsta hönset bland oppositionen bestående av endast två partier. Det är denne mans uppgift att vara motståndare till den utanförsskapande politik som skapas av resterande manskap med förnäma och unika släktnamn. Allt till en summa av alldeles för mycket pengar tyckte jag och samtliga åhörare. Dessutom rådde det ständiga klagomål på den dåliga representativiteten då endast ett fåtal personer valts fram för att serva Haninge kommuns alla 70 000 invånare.

Till försvar för den pinsamt höga löneutskicket ges ofta förklaringen att personen i fråga jobbar dygnet runt, året runt. Det vanligaste svaret på en fråga kring den skeva utbudet av deltagare högst upp i hirarkin brukar lyda något i stil med kockarna som ska laga en gemensam soppa - den smakar fan tillslut.

Vad gör man åt detta?

Varför inte välja flertalet personer till kommunen för att råda bot på missnöjet kring klyftan mellan invånare och politiker? Om flera sitter vid rodert kan det ju knappast bli orättvist och därmed delas även bördan då schemat från midnatt till midnatt kan slopas för gemene kvinna och man. Det vore ju en ynnest för arbetslösheten att låta fler människor få bestämma och vara med i beslutsfattande kretsar eftersom allas röster behövs. Allt eftersom flera arbetar och delar på varandras arbeten tjänar man automatiskt mindre och därmed är det slutgiltiga problemet löst.

Tunga grejer blir lättare om man delar på vikten.