Det är inte lätt att skriva mycket om något lite. Dock brukar kalibern finnas där när evenemangen lyst med sin frånvaro.

Ska jag kommentera det politiska läget nu när det halva tiden återstår hos kapitalistsvinen på riksdagen? Eller borde jag klaga över att Åsa-Nisse och co med sina fans vilka vänder kappan efter vinden ens fick tillåtelse att äntra Söderstadion?

Att två år gått sedan svenska folket skämt ut sig riktigt rejält vet varje läsare av den, tyvärr, liberala tidningen jag läser. Ingen kan väl ha undgått den mindre smickrande närbild vilken var fäst vid första sidan på en viss Fredrik. Inte fan mår jag bättre av att han och resterande snobbar får fortsätta styra oss vilka arbetar under hans kala huvud. Vem behöver några som arbetar under gud när man inte kan ro för sin hälsa? Varför ska det finnas en värdelös skolminister som förvärrar skolor där eleverna dör av stress? När ska Centerpartiet inse fakta och ändra namn till Högerpartiet? Låt hoppas att de två år som är kvar går fortare än de som hitills varat alldeles för länge.

En stjärna i kanten ska Louay Chanko ha som visade sin ilska på planen. Det är rätt att vara arg när det går åt helvete för sitt lag. Att det kostade ett rött kort från den allsmäktiga domaren spelar ingen roll. Det gäller att påverka när man har chansen. Nu får det vara nog med snack om vilken formation lagen i fråga ska spela. Skitsnack är vad det är. Fotboll handlar om vilja och inga taktiska drag. Taktik är till för de som inte kan acceptera slumpen. Då man satt sig in i vad som verkligen händer kan man börja kämpa. Detta händer sällan.