Människor utvecklas i sammanhang med andra människor. Det går inte att undvika. Vi förändras beroende på vår omgivning. Man föds med vissa genetiska egenskaper och ärvda förmågor. Utifrån dessa är vi redo att ta oss an den vidare utveckling som sker tillsammans med resten av världens befolkning.

Låt mig ta ett konkret exempel.

Ute på landsbygden där storstadsbor anser att tiden står still råder det en stor främlingsfientlighet. Att klockan stannat kan även jag hålla med om då jag vet att dessa tankar flödar friskt bland grusvägar och hagar. Det kan jag intyga som både upplevt öppenheten i huvudstaden samt levt inpå den vardagsrasism som faktiskt är en verklighet i glesbygden. Föga anade jag vad som komma skulle då jag kom att byta bostad för ett antal år.

Det som först slog mig var den välvilja i att namnge människor från andra kulturer med diverse etiketter och glåpord jag aldrig hört användas då jag är uppfostrad med att kalla varandra med respektive namn. Såklart namngavs även jag som född och uppvuxen in till stora staden i norr. Detta till trots att jag inte väckte antydan till att vara fostrad ett, för dem, okänt land. Fientligheten börjar på låg nivå må jag säga då det ska läggas till att det inte behöver vara människor med tvåsiffriga åldrar som yttrar sig på detta sätt.

Detta följer med barnen upp då de avslutat mellanstadiet och ska ta sig an större uppgifter inom ett högre stadium. Då det råder avsaknad på elever flyttas därför kommunens samtliga in till den stora metropol och centralort. Större antal klasskamrater brukar innebära en och annan person med utländsk bakgrund på samma skola. Det är först där man möter den verklighet som finns i Sverige och först då är det för sent. Grupperingar bildas och en osäkerhet växer. De tidigt inövade namn på dessa personer från annan plats på jorden ser till att bli använda på lokal dialekt iförd valfri tröja med färgerna gul och blå.

Inte undra på att rasismen är som störst på landet då det är detta som händer och världen ser på när diverse partier kommer allt närmare den spärr som är satt för deras intrång i Sveriges riksdag.

Varför är det så här?

Det är snudd på fakta att klyftor mellan folk skapar orättvisor och fientlighet. Att vissa tycker sig vara bättre än andra har att göra med osäkerheten inför det okända. Låt mig likna detta vid det tillfälle då man ska bli kvitt sin fobi eller allra största rädsla. Då handlar det hela om att man ska utsätta sig för det okända och acceptera den osäkerhet man känner inom sig. Att stöta bort rädslan innebär att man med full kraft träffas av den förr eller senare och det blir då desto svårare att bli kvitt den.

Vi som levt i förorterna har mött andra kulturer, umgåtts med dessa och tagit del av diverse traditioner. På det sättet har vi utvecklats tillsammans och därmed skapas inget ont mot omvärlden.

Jag tror att olikheter inte existerar bland människor utan meningsskiljaktigheterna om varandra finns i våra tankar. En paradoxal liknelse lyder som följer: Vi är alla lika på så sätt att gemene man är unik.

Det som händer är verklighet. Det kan vi inte förändra. Vi innehar enbart makten att styra över vårat eget tänkande och kan på så sätt förhålla oss till det som egentligen händer. Det man låter sig acceptera blir ens egen verklighet. Låt denna verklighet gynna resten av dina medmänniskor för allas och ditt eget bästa.