080626 - Jag har hört att svenska folket rasar

På sommareftermiddagarna flyter tiden tämligen långsamt och fritiden erbjuder därför en hel del tidsdödande tidsfördriv. Därför passade undertecknad på att utnyttja den lagom varma sommarvärmen i en hederlig power walk. Det lyssnandes såklart till musik i lurarna. Något som kan komma väl till pass då lördagen kryper allt närmare inpå.

Det är inte utan att man känner sig aningen lam i kroppen efter de sena nätter som upplevts dagarna innan denna. Eftersom tempot gärna styrs efter dagsformen tar det ca 60 minuter innan jag känner mig nöjd och gled då in på närliggande Haninge Centrum för att kika på folk. Tji fick jag när jag inför min suddiga syn enbart såg flertalet mänskliga gestalter spatsera vid min sida. Vad en avsaknad på glasögon inte berörs av är min hörsel. Denna utnyttjades flitigt då jag på Pressbyrån lyssnade till en irriterad och arg man vilken förde en konversation med en inte allt för intresserad expedit.

Det tog mig dryga sekunden in på mitt tjuvlyssnande att avgöra samtalsämnet hos den talförde mannen. Mycket riktigt var även han besviken över politikernas beslut gällande FRA-lagen. Noggrann var samtalaren då han gång på gång hänvisade till den svenska grundlagen att makten ska härstamma från folket. Kvinnan bakom kassan kunde inte göra något annat än att hålla med då han spred vrede omkring sig. Kvar stod jag där i mitt hörn av musiktidningar och bläddrade i senaste numret av Kerrang när det fortsatte argumenteras.

Visst ska makten ligga hos folket. Men var drar man gränsen då vi faktiskt röstat fram dessa personer vilka röstade för det omtalade förslaget? Säkerligen hade ingen av 2006 års väljare någon aning om att den nu sittande borgerliga regeringen skulle svika sina väljare och motståndare på detta sätt. Varför genomföra något som väckt den största debatt på åratal kring något lagförslag?

Då jag slutat gratisläsa och var påväg ut ur butiken gled liraren in på ett annat ämne han antagligen ville få omröstat i Kammaren - Systembolagets vara eller icke vara. Synd att jag missade den monologen. Eller kanske var det bara bra då jag förmodligen bara tyckt synd om mannen som ditills haft så fina åsikter.



D a n n e A n d e r s s o n - j a g v ä n t a r p å s o m m a r v ä r m e n

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0