Fotnot: stadssiluetten påminner oss om att vi är mitt i stan

E n   s l a g s   i n t r o d u k t i o n
Med enbart några veckor efter årets tidigare turné ägde biljettsläppet till bandets sommarspelningar rum. Undertecknad tog då chansen att få återse bandet som i Skövde lämnat efter sig ett väldigt bra minne.

Spelningen var förlagd till Zinkensdamms Idrottsplats i ett av Stockholms finaste områden. Med tanke på Kents relation till just Södermalm är detta ett ypperligt val att bjuda in deras närmaste vänner.

Valet av förband, eller "special guest" som det kallades denna gång, föll aningen sent på självaste ikonen Joakim Thåström. Solobandet är döpt efter mannens efternamn och skulle på förhand visa sig vara någon av de mer intressantare uppvärmningarna jag sett. Med sin historia som en av punkens större ikoner är det få som inte hört talas om honom.

S a k e r   m a n  ( i n t e )  s e r
Det var en regnig dag den där lördagen i sommarens mitt. De svartaste molnen såg till att växa på höjden vilket gav dem kraft att avge diverse mullrande ljud som oroade en aning då man försökte undanfly regnet. Regndropparna blev dock allt färre då Handens pendeltågstation äntrades lämpligt nog innan det tidiga tåget skulle anlända. Tåget fylldes senare av ledigt folk vilka skulle in och njuta av det härliga sommarvädret som kom att visa sitt rätta jag lite senare in på kvällen. Ett knippe fan av Kent stod på de perronger tåget passerade. Men än så länge hade den rätta stämningen inte funnit sin ro hos en trött skribent.

Från Södra Station är det lagom promenadavstånd till slutmålet och det var först då jag märkte att avsaknaden på glasögon fick mina ögon att stundvis krympa som blåjeans i brist på skärpa. Det efterlängtade vädret började allt mer infinna sig ovanför mig och mitt sällskap

Val framme på Zinkensdamm skådade vi den röra de trognaste fansen lämnat efter sig vid entrén. Det var då dags att bli visiterad av en handfull sysslolösa säkerhetsvakter och ställa sig i kö till arenans enda herrtoalett.

In gled jag annars på en ekande och en, än så länge, relativt tom arena. Då benen inte bar mig längre fungerade det plastiga konstgräset alldeles utmärkt som madrass att vila sig på. En grov avsaknad på sömn och bra skämt fick en och annan i sällskapet att hejdlöst sätta igång med ett patenterat garv. Detta lade sig senare till ro då vi bestämde oss att från stående fot ta oss an ett mer allvarlig framträdande från scenen.

K o n s e r t r e c e n s i o n

Band: Kent
Support: Thåström
Tid och plats: 28 juni, Zinkensdamms IP

T h å s t r ö m  -  e n   l e g e n d

Till en stämningsfull musik trevade sig frontmannen fram och påbörjade därmed sitt gestikulerande i brist på en gitarr som i senare låtar kom till hans undsättning.

"Nästan akustiskt" löd den undertitel som kom att prägla spelningen och det nästan akustiska ljudet bidrog en stor del till den stämning som annars hans röst ger. De låtar som framförs är fyllda med sån känsla och kyla bara upphovsmannen själv kan framkalla. De texter han skrivit må vara simpla och sakna rim. Gång på gång rabblade vår berättare sammanhängande versrader om diverse anekdoter han upplevt som revolutionär förortsbo i Rågsved.

Den kanske bästa låten var dock allas vår Carl Michael Bellmans "Märk Ur Vår Skugga". Denna har gjorts av diverse trubadurer i svensk musikhistoria men jag är helt säker på att Joakim Thåström gjort den bäst. Den mörka stämning han tillför höjer sången ett ytterligare snäpp.

På slutet dammades även de gamla klassikerna "Die Mauer" och slutligen "Du Ska Va' President" av. Publiken hade därmed fått sig en dos historia att merparten borde ha ändrat åsikt och bestämt sig för att rösta rätt i nästa val.

En given avancering i publikhavet gjordes med ett helt okej resultat och då ett stort svart skynke täckte scenen var kvällens största höjdpunkt inte långt ifrån oss alla som väntat länge.

   

S e t l i s t :
1. Stenbrott
2. Socker
3. Blåjeans
4. Max 500
5. Celsius
6. Kallt Kaffe
7. Berlin
8. Ingenting
9. Vy Från Ett Luftslott (Punks Jump Up Remix)
10. Kärleken Väntar
11. Vi Kan Väl Vänta Tills Imorgon
12. Den Döda Vinkeln
13. LSD, Någon?
14. Generation Ex
15. Om Du Var Här/
16. Dom andra
17. 747
------
18. Kevlarsjäl
19. Utan Dina Andetag
21. Håll Ditt Huvud Högt
22. Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)

K e n t  -  l y s a n d e

Den rätta stämningen infann sig i rättan tid då den svarta täckmanteln slets bort och det hårda introt till "Stenbrott" gjorde entré hos tusentals glada fans. En positiv överraskning som fick medhåll från de allra flesta trots att den är hämtad från deras första självbetitlade platta. Sångare Joakim Berg övertygade dock inte i refrängens krävande toner men lämnade ändå ifrån sig en kanonlåt. Den efterföljande och numera givna live-låten "Socker" kan inte misslyckas utan berör på sitt alldeles egna sätt i sin enkelhet och lyrik.

Kvällens nästa historielektion gavs inför kvällens tredje låt. Redan nämnda sångare berättade att denna förmodligen spelades samma kväll de startade sin karriär som Sveriges största rockband. Publiken jublade. Himlen var blå liksom scenens tillfälliga dekor i bakgrunden och öppningsspåret från deras nu trettonåriga debut spelades oklanderligt. Det doftade indie-inspirerad rock och allsången var ett faktum. Det luktade nostalgi och en annan upplevde en förnöjsamhet utan gränser. Den fylliga och enkla inredningen från föregående turnéer har inte rostat utan höjde stämningen ett extra snäpp i de fantasifullt rörliga bildspelen.

Bandets framträdande var på topp och stämningen följde med därefter i överraskningen "Kallt Kaffe". Kent må vara ett av få band där deras b-sidor faktiskt gör sig kända hos gemene fanatiker. Humöret steg förvånansvärt även hos mig som pinsamt nog aldrig hört låten innan.

Självklart putsade de vidare på deras senast släppta discoaktiga alster och spelade vidare på låtar som är precis lika träffsäkra likt spår från föregående skivor. Allt görs med en grym scennärvaro och ett välförtjänt självförtroende som lätt smittade av sig. Någonting i det svala sommarvädret fick dessa annars så filosoferande grabbar att lysa till ett par watt extra.

Låtarna framkallade stundtals rysningar bland både gamla låtar som "Vi Kan Vänta Tills Imorgon" samt nytillskottet "Generation X". Den sistnämnda råkar på att vara lite av en favorit hos mig. Tillsammans med ett synkroniserat band och en inspelad Camela på den rörliga backdropen blir den så jävla fin att uppleva. Vackert.

Den gamla hiten "Om Du Var Här" lät om möjligt bättre live. Då den avrundades i en övergång till "Dom andra" i up-tempo gick stämningen att känna i luften. Tyvärr blev nästföljande låt "747" aningen avskalad då hela första versen dränks i en fadäs av ljudteknikern. Den mysiga stämning deras theme trots allt skapar gjorde att en nästintill fylld arena att ropade in Kent till några regelbundna extranummer. Bland dessa fanns en purfärsk komposition vars namn var "Håll Ditt Huvud Högt". Det hela lät minst sagt lovande inför vad som komma skall.

Alla vet att den absoluta höjden av punkter brukar nås vid slutskedet på en konsert med Kent. Så även den 28 juni 2008 på Zinkensdamm i Stockholm då "Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)" traditionsenligt är sista låten. En episk historia vilken utan problem får både den inlyssnade och den oerfarne att fälla ett och annat av våra dyraste innehavda smycken. Konfettiregnet fick föreställa bandets sådana då de har all rätt att vara stolta över kvällens uppvisning.

Vi ska alla en gång dö. Likaså konserter som trots sin uppnådda status även de nå sitt slut.


Fotnot: snygga färger var det gott om

---

☆  D a n n e  A n d e r s s o n  -  t a c k a r