Vi har kommit en liten bit in på årets absolut sista månad. Nedräkningen av höstterminen har tidigare år upplevets med ro som kompensation till den då stressiga och materiella julhandeln. På senare tid har dock konsumerandet tagits med måtta samtidigt som skolan tagit makten över min fritid. Tyvärr.

Fria arbeten leder, som alltid, till en jävla brådska innan den dödsföraktade inlämningsdagen. Det är fakta. Visst, om detta är vad som krävs för att sålla bort oss som vill ta det lite lugnare med studierna är det rätt metod. Duktigt.

Några som också arbetat hårt (?) är regeringen. Lagom till jul har ett så kallat krispaket färdigställts. Det tog minsann sin tid. Frågan är om de tusentals, än så länge, varslade människorna får sin del av julklappen. Tämligen otippat är att de faktiskt kan få smaka kakan eftersom några ören förväntas skänkas till Arbetsförmedlingen.

Vem mår bättre av en extra 50-öring i plånboken? Ska det vara så ska det, annars vill jag inte ha det!