071115 - En klassresa
En flashback över min vecka på praktik sattes igång när Handens pendeltågsstation äntrats i morgonkylan. En rad olika människor, i alla åldrar, med olika bakgrund, påväg till olika mål delade den kilometerlånga plattformen tillsammans med en ressenär som jag. Att studera dessa personer ligger i mitt stora intresse. Merparten lär ha bestått av skolungdomar i delad ålder samt yngre medelålders vilka var påväg till sina högskolor eller arbeten. Har man riktigt tur lyckades man skymta en och annan pensionär med energi att fortfarande ta kollektivtrafiken som färdmedel på sina sista år i arbetslivet.
Granskandet låg aningen på is när blicken istället vill fastnade i en alltid lika läsvärd gratistidning man nyss greppat tag i av de energiska tidningsutdelarna. En guide över potentiella lucior i Stockholm föll mig i smaken mera än att studera en tillika tidningsläsare mitt emot min plats.
Vad jag senare observerade är den mängd folk som fyllde gångarna i tåget och helt plötsligt kände man sig själv väldigt iaktagen där man satt i sin tystnad med musik i öronen.
När halvtid började arta sig på den låtlista man fyllt sin mp3-spelare med kikade jag upp ifrån en grovt skumläst Stockholm City. Folket hade börjat försvinna i tåget och snart var det dags för avstigning på centralstationen där tunnelbanan mot Mörby Centrum skulle bestigas.
Med ett medtaget lugn ifrån pendeltågets vilostund begav jag mig ner till underjorden och tunnelbanan. Detta lugn och välmående byttes fort ut mot en stress. Folk gick vackert uppradade i samlad trupp påväg mot sina mål men i en fart jag helst av allt ville slippa. Hur som helst var det svårt att lunka på i en egen lugnare takt. Det hela skulle antingen resultera i att man hamnade under den marscherande folksamlingen alternativt få en massa sura blickar och diverse knuffar från stressade män med portföljer.
Lagom i tid hann jag, tack vare tempot, på turen som gick strax innan halv nio på torsdagsförmiddagen. Inte helt överraskad möttes jag av en tunnelbana vilken var fylld till både längden och bredden. Det var dock inga problem att fixa en plats där hela ens kroppshydda rymdes utan att behöva luta sig mot främmande personer med taskig tandborstning.
Till följd av en kortare tid på tåget och dessutom utan att innehava en tidning återgick jag till min nygamla hobby. Vad jag senare upptäckte var att den studerande svensson-killen jag agerat granne hos på pendeltåget har bytts ut mot en människa av den högre klassen.
Den person jag då stod och flåsade i nacken där alla stod ihop-packade var ingen mindre än tant mera-pengar-än-de flesta med nyköpt vinterpäls, flerfärgat hår då det ej ska synas att hon börjat få grått sådant samt ett par fina handskar av det mindre värmande slaget - Jag passerade gränsen till Östermalm.
Vad jag senare upptäckte då jag stigit av på hållplats, Stadion, är diverse lirare med liknande mundering och utsmyckande kalufs.
Väl framme vid våran forna OS-borg suddades minnena, resan från förort till diplomatstad, ut och torsdagens skoldag kunde börja.
Danne Andersson - Mängderna av snö får gärna ligga kvar på marken och dessutom bytas ut av nyare mängder...
Granskandet låg aningen på is när blicken istället vill fastnade i en alltid lika läsvärd gratistidning man nyss greppat tag i av de energiska tidningsutdelarna. En guide över potentiella lucior i Stockholm föll mig i smaken mera än att studera en tillika tidningsläsare mitt emot min plats.
Vad jag senare observerade är den mängd folk som fyllde gångarna i tåget och helt plötsligt kände man sig själv väldigt iaktagen där man satt i sin tystnad med musik i öronen.
När halvtid började arta sig på den låtlista man fyllt sin mp3-spelare med kikade jag upp ifrån en grovt skumläst Stockholm City. Folket hade börjat försvinna i tåget och snart var det dags för avstigning på centralstationen där tunnelbanan mot Mörby Centrum skulle bestigas.
Med ett medtaget lugn ifrån pendeltågets vilostund begav jag mig ner till underjorden och tunnelbanan. Detta lugn och välmående byttes fort ut mot en stress. Folk gick vackert uppradade i samlad trupp påväg mot sina mål men i en fart jag helst av allt ville slippa. Hur som helst var det svårt att lunka på i en egen lugnare takt. Det hela skulle antingen resultera i att man hamnade under den marscherande folksamlingen alternativt få en massa sura blickar och diverse knuffar från stressade män med portföljer.
Lagom i tid hann jag, tack vare tempot, på turen som gick strax innan halv nio på torsdagsförmiddagen. Inte helt överraskad möttes jag av en tunnelbana vilken var fylld till både längden och bredden. Det var dock inga problem att fixa en plats där hela ens kroppshydda rymdes utan att behöva luta sig mot främmande personer med taskig tandborstning.
Till följd av en kortare tid på tåget och dessutom utan att innehava en tidning återgick jag till min nygamla hobby. Vad jag senare upptäckte var att den studerande svensson-killen jag agerat granne hos på pendeltåget har bytts ut mot en människa av den högre klassen.
Den person jag då stod och flåsade i nacken där alla stod ihop-packade var ingen mindre än tant mera-pengar-än-de flesta med nyköpt vinterpäls, flerfärgat hår då det ej ska synas att hon börjat få grått sådant samt ett par fina handskar av det mindre värmande slaget - Jag passerade gränsen till Östermalm.
Vad jag senare upptäckte då jag stigit av på hållplats, Stadion, är diverse lirare med liknande mundering och utsmyckande kalufs.
Väl framme vid våran forna OS-borg suddades minnena, resan från förort till diplomatstad, ut och torsdagens skoldag kunde börja.
Danne Andersson - Mängderna av snö får gärna ligga kvar på marken och dessutom bytas ut av nyare mängder...
Kommentarer
Trackback
