Det har skurats, det har pyntats, det har ätits och som ett brev på posten är man nu inne på sina första timmar som jullovsinnehavare. Ovanstående aktiviteter hade stor prioritet under årets sista skolvecka då det vankades julmiddag med klassen samt övriga aktiviteter som hör till. Dessutom stylades klassens hemvist med diverse ting som hör julen till. Detta för att senare kunna medverka i en eventuellt chans att ta del av välbehövliga pengar att lägga i klasskassan, som vid det här laget borde ligga på ca 0 kr. Mer om detta nedan.

Torsdagens aktivitet stavades kort och kort - avslutning. Ett evenemang vilket traditionsenligt var förvisat till lokala kyrkan i ens hemort. Lagom i tid var jag dock med de sedvanliga förberedelserna jag brukar genomgå innan en simpel skoldag, dagen till ära med en större lust i att glida hemifrån.

En välfriserad kalufs kan inte göra annat än att kapitulera då vinden blåser tag i varenda hårstrå att dessa följer strömmen. Till min förvåning faller alla dessa strån på plats i tidigare planerad position då jag äntrat kyrkans varma lokal.

Välbekanta ansikten upptäcks, ett strå vassare sådant visar sig vara min vän som oxå har hittat dit i blåsten. Vi ställer oss i den stora massan där resten av Fria Gymnasieskolans elever snackar om vad som ska hända på lovet och har det allmänt trevligt.

Likt ett insläpp till en populär konsert är det med stor glädje som sorlet fortätter i ett par starkare decibel då jag och  mina skolkamrater kliver in i herrens hus och sätter oss tillrätta på varsin yta i en av längorna. Lagom till att utrymmena och stolarna fyllts ut till sista plats av dessa är det dags för ännu en vän att stiga in i guds boning, denne får dock ställa sig lutandes mot den bakre väggen och beakta dagens föreställning därifrån. En tredje vän dyker inte upp och lyser därför med sin frånvaro.

Den tillsynes moderna kyrkan väcker inte särskild stor antydan till julstämning mer än de julsånger som fyller tegelkolossen denna torsdag. Detta görs genom en, för att anknyta till skolan, mycket väl godkänd insats av vår alldeles egna skolkör av det mindre slaget. Ensembeln är ackompanjerad av ingen mindre än undertecknads handledare.

Där man sitter på sin plats blickar man en avslutning av det vanligare slaget, sångerna som ska sjungas, rektorn som ska snacka, prästen i kyrkan som ska säga några väl valda ord för att påminna oss ungdomar för femtielfte gången om varför vi egentligen firar jul samt ett framträdande av skolans personal av en omgjord jullåt. Trots de vanligt förekommande händelserna sitter jag långt ifrån utråkad då ens egen spanskalärare briljerar i tonerna kretsandes kring en känd sång i O Helga Natt. Den tillika traditionen i att skolans rektor ska hålla ett värdigt tal görs genom att ge en större hyllning till mig och alla andra sittandes på sina respektive platser framför talaren. Självklart genomfördes det många applåder till nämnda aktiviteter och ett försök i att beskriva varenda skulle anses som överflödig info.

Visst ja, hur gick det i pynttävlingen? allt slit i det finurligt utsmyckade klassrummet gav tyvärr inget klirr i kassan mer än ett givet hedersomnämnande av våra tvenne mentorer. Det ärofyllda priset gick istället till bokstavsklassen bredvid.

Under orgelspel av den mångsysslare till kantor är det med en glädje jag spatserar ut i vimlet och ut i den nollgradiga kylan/värmen.

När avslutningar är färdiga och julhälsningar skickas till höger och vänster, då vet man att snart är det jul.

---

Danne Andersson - nu väntar inget annat än ett välförtjänt lov för en utmattad...