14 januari - Det gångna året

Året kom att bli aningen tudelat. En hel del värme varvades av med lika mycket kyla. Allt finns kvar i minnet. Allt fanns att vinna. Allt fanns att förlora. Hälften kom att uppskattas med måtta - det här är inte hela historien om mitt 2008.

Det vårades för Valencia
Det vackra vädret kom att prägla försäsongen. Det var början på en ny tid. Början på slutet. Intet ont anande. Den friska och positiva energin i luften andades in vartefter gräsets gröna strån började visa sig allt mer. Marken blev torr i takt med att solen började steka såsom den brukar steka under grönskans årstid. Följande väderlek gjorde att en annan kände sig som fisken i sitt bästa vatten. Merparten av tiden spenderades utomhus på långa dagsturer till fots.

Resan med klassen till Medelhavskusten, i slutet av april, kom att bli minst lika omtalad innan som efteråt. Turen var ju trots allt oerhört efterlängtad av samtliga efter all tragglad spanska. Eller var det något annat som lockade?

Då resten av ressällskapet hårdsatsade på kvällens nöjen, som de lagligt sett inte fick ta del av i hemlandet, försökte jag istället hitta det legala lugnet. Behaget i att, på känsla, treva omkring med rörande musik i öronen under världens varmaste sol känns fortfarande. Minnet kom att bli vad jag väljer att kalla modern nostalgi. Intrycken var många och stora.

Den sista sommaren
Sommarens intåg kom olägligt. Det fanns inget utrymme för avkoppling. Funderingarna började svänga ytterligare, och skrivas på denna plats, samtidigt som ens första permanenta jobb antogs. Coop Forum i Haninge blev, med mig, ytterligare en ungdom rikare. Grattis.

Som ett brev på posten av mitt sysslolösa lov kom sommaren att bestå av arbete och en hel del arbete. Jag ska inte klaga. Kanske var det tur. Att syssla med någonting annat kan i efterhand ses som en räddare i nöden. Det tog dock sin energi och ork. Känslan av en vändpunkt var tydlig. Från hundra till noll.

En tänkt fristad besöktes mitt uppe i ett tight arbetsschema. För första gången i rimlig ålder satte jag mina första steg på Gotland. Hoppet var att återfå lugnet och att leva i nuet. På sätt och vis uppnåddes en harmoni i ovissheten. På sätt och vis fann jag ro. Men. Bland raukar och bländade kalkstensstränder vandrade dock klart synliga spöken. Något som störde en, annars, perfekt vy.

Fortsatta timmar av varuplock under resten av sommaren gjorde mig flera tusenlappar rikare. Ekonomiskt uppsving.

…Och så kom hösten
Sedan kom hösten med stormsteg. Det blev mörkare. Svart. Jag anade den långa och kalla vinterns ankomst. I skrivande stund existerar den bokstavligen. Hösten hade dock den bildliga meningen. Jag var då tvungen att hitta nya vägar, bildligt som bokstavligt. Jag vet. Ärren finns kvar.

Årskurs tre på ett gymnasium innebär frihet. Särskilt på en skola som ordagrant lever upp till det. All frihet är inte bra frihet. Särskilt inte vid sådana tider då det ofta leder dit ingen någonsin vill komma med skolarbeten, relationer eller psyke. Fallen var alla faktum. Det var dags att försöka stå på egna ben. Solen slutade lysa och det blev kallt. Väldigt kallt.

Det har nu blivit tyst, fult och öde. Med all sannolikhet kommer den långa och kalla vintern inte ta slut på ett bra tag till.

Nu ligger blicken framåt i tiden. Det är mycket som ska ske i år innan dagarna blir igår. En tolvårig skolutbildning ska motvilligt (paradox?) avslutas. På vägen dit gäller det att ha kul. Det ska jag ha.

Dan Andersson

Kommentarer
Postat av: suse

jag älskar att avslutet andas kent!

& det är sjukt att jag alltid tänker på camilla när frasen ekonomiskt uppsving dyker upp haha

2009-01-14 @ 22:06:44
Postat av: Danne

Suse:



;)



Självklart valde jag de orden just för att anknyta till hennes citat. Får väl passa på att tillägna dom orden alla våra lektioner med historia vi har haft på Fria :)

2009-01-14 @ 22:20:25
URL: http://dannemanne.blogg.se/
Postat av: Schwester

För att det inte ska bli vinklat bör det ju ske kontroller. Själv besökte jag min syrras kristna skola när hon gick där, och skolan kändes precis som en vanlig skola. Det skolan erbjöd var en frivillig andakt på morgonen, något som förenar de som faktiskt tror på detta. Men om man inte tror på detta så behöver man ju inte gå på det..? Jag lovar att till och med att en icke-religiös skulle kunna gå i den skolan också, utan att möta några större komplikationer.



Nej, religionen dör ju inte ut om man släcker ner de religiösa skolorna. Problemet ligger i agerandet tycker jag. Varför kan man inte tillåta de friviligga andakterna (bönerna till den Gud som de tror är hela livets orsak? Den guden som säger till eleverna; jag älskar dig och vill umgås med dig!) Hur kan det skada människor? Varför måste skolan vara en plats som förbjuder ungdomar att utöva sin religion?



Som sagt, det finns okristna på kristna gymnasium också - och mycket grundar sig kanske i att föräldrarna har valt. Men man kan ju byta skola om det inte känns rätt? Föräldrar har ju alltid en viktig roll i barns uppväxt, men det är väl rätt självklart? Om man älskar sina barn vill man ju ge dem det allra bästa? Där har du inte rätt att skylla på skolorna, snarare föräldrarna. Själv tänker jag inte sätta mina barn i någon religiös skola, men det är ju jag..

2009-01-15 @ 17:35:19
URL: http://metrobloggen.se/ester
Postat av: Ester

svar:

Jo, det är väldigt intressant att diskutera sånt här tycker jag också.. :)



Vad menar du med värderingar som beskrivs i ett fantasifullt bildspråk, kan du ge något exempel så jag förstår?



Att det mesta inom kristendomen hänvisas till en bok tycker jag inte behöver vara något ohållbart. Jag anser att Gud har skrivit denna bok, som ett kärleksbrev till oss människor, där han hjälper oss att finna svaren på livets mening. Hur grymt skulle det inte vara om en Gud skapade en värld och sedan lät alla människor själva försöka knåpa ihop vad som var orsaken till deras existens. Jag anser därför inte att boken är något dåligt, utan snarare något mycket värdefullt.



Jag förstod inte riktigt ditt resonemang kring "Gud/Jesus älskar dig". Du får gärna utveckla det lite, så jag hänger med i tankebanorna.



-----------

"Man förlorar inget på att testa, men man kan samtidigt förlora allt om man inte gör det"

- Det tycker jag är ett nåt som är sant.

2009-01-15 @ 21:48:47
URL: http://metrobloggen.se/ester
Postat av: nikki

vilket slut..ja... det här var ju upplyftande, men.. ääh. jag håller med dig!

2009-01-15 @ 22:39:51
Postat av: Buddha

(Esters slut)

mm, knark är ett bra exempel

2009-01-16 @ 16:23:36
Postat av: erik i der klasse

Vem tusan är buddha som jämför den allsmäktige herren med knark?

Antar att han kommer att brinna i helvetet for ever and ever för denna skändande handling

2009-01-26 @ 06:46:32
Postat av: Buddha

"Religionen är folkets opium"



Peace <3

2009-01-29 @ 18:12:48
Postat av: erik in the class

Religion var säkert folkets opium för 100 år sedan.



Sluta inte att blogga Danneman vad ska alla vi kommentatorer ta vägen då??

2009-02-04 @ 14:41:08
Postat av: Danne

erik in the class: Jag arbetar på en återkomst. Jag kommer tillbaka :)

2009-02-06 @ 19:24:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0