Vill du läsa ett långt inlägg om hur ute det är att vara kapitalist och rik? Fortsätt scrolla då texten fortsätter  nedan. Du som inte gör detta förespråkar därmed de epitet jag nämnde ovan. Valet är ditt.

Jag har nu spenderat två timmar i en ovanligt behaglig och skön soffa framför vardagsrummets allra högsta säte. I denna visades en debatt där samtliga partiledare från alla våra riksdagspartier deltog. Inte helt oväntat kan sådana här tillställningar jämföras med rena fredagsunderhållningen för undertecknad då mitt intresse av att höra maktlystna gubbar och tanter spekulera kring vårat orättvisa samhälle är otroligt stort.

Det finns en viss ork att uttala mig om allt som sades i det långa programmet. Dock har lever jag i tron att många, av de få läsare jag har, inte skulle ge sig på att läsa det som då skulle vara i längd med en överenskommen meter. Visst vore det detaljerat att kunna kartlägga den sittande regering som tycker om orättvisor då det är något som jag sedan tidig barndom förstått mig på och därefter kunnat bilda mig en uppfattning om vad som borde göras. Men det vore mer klokt att sammanfatta den stora röra av flygande argument som ändå kan blandas i en osmaklig och kall gröt.

• Vår statsminister med det ständigt bekymrade ansiktsuttrycket förespråkade inget mindre än att orättvisor är bra för vårat samhälle. Det ska finnas väldigt få rika människor och en stor samling undersåtar i dess kraftfulla grepp. Det är inte enklare än att kommentera han och hans moderata parti på något annat sätt. Ord och knappast några visor.

• Korpral Björklund, tillika partiledare för liberalerna, som vill använda lärarens makt till att styra över dess elever hängde lätt på den nämnda gubben ovan genom att lätt fstå bakom den nyliberala ideologin fullt ut.

• Hon som gör ständiga och misslyckade försök i att göra sig bästa vän med de fattiga småföretagarna ute i landet finns hos det parti som inte ger upphov till sitt namn. Maud Olofsson gick på hårt och håller med sina karlar vilka hon enligt sitt partis ursprung borde vara emot.

• Göran Hägglund. Vad säger man? Har det någonsin funnits en partiledare som innehaft en mera tafatt blick och en än mera haltande retorik att hans egen gud borde gråta floder över honom och Kristdemokraterna? Denne allsmäktige gubbe uppe bland molnen har dock till sin tröst att lyssna på då den osmaklige mannen framför sin åsikt om kyrkans makt gällande homosexuellas rätt i att ingå partnerskap.

Dessa fyra individer satt länge och förde fram positiva åsikter om den borgerliga politiken. Frågan är om det ens existerar några sådana. Visst, tycker man orättvisa är det väl lätt att tala gott om den när man själv sitter inne på en rejäl kosing.

• Miljösällskapet i vår riksdags språkrör hytte länge med både bildliga och bokstavliga nävar i luften när hon kraftfullt kritiserade de passivt försvarande motståndarna. Hon är en företrädare med en stark framtoning. Detta krockar en aning då hon faktiskt har en ganska osäker tanke om världen.

• Mona Sahlin är tryggheten själv och en stark personlighet till vårat största parti. Kanske utnyttjar hon dock inte den kraft hon faktiskt har av sveriges väljare i att utföra flera flörtar med vårat mest trofasta parti som ses nedan.

• Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly angrep gärna högerns vilja av att skapa osämja i  våra klassklyftor. Detta är precis det han ska vara till för och det är en enorm tur att vi i dagens värld, skadad av globaliseringen, har en klar och tydlig vänsterkandidat att rösta på i nästa val.

Vill du leva i ett land där vården styrs efter behov, där de rika får betala mera och där allas liv är lika mycket värda står du inte på regeringens sida. Du håller då med oppositionen. Du håller då med den rättvisa politiken som vill se till allas bästa och ge alla den rättvisa vi förtjänar.

Man bekämar inte fattigdom genom att främja rikedom. Fattigdom försvinner då man främjar de utsatta och dess tillvaro. Så enkelt är det.