En resa ut på landet
Ibland finns det faktiskt goda anledningar i att färdas på ett x2000-tåg för att ta sig ut på landet. Speciellt när man tog tillfället i akt att missa samtliga spelningar i ens egen stad ifjol av ett band. Istället för att spela inför huvudstadens publik ännu en gång gled detta band istället iväg för att lira i landets småstäder. Undertecknad såg sin stora chans då en av spelningarna var förlagda i högskolestaden, Skövde, tillika närliggande hemort för en av de trenne bröderna jag innehar.

120 minuters tågfärd västerut känner man sig tämligen ovan och felplacerad sådär klockan 10 på en fredagsmorgon. Tillsammans med äldre har jag alltså stuckit ut till ytterligare en brors lägenhet i den närliggande och ännu mera lantliga bruksorten, Tibro, för att göra mig hemmastadd de resterande 8 timmarna innan det var dags att bege mig tillbaka mot Skövde.

Efter att ha kommit undan det vinterkalla vädret utomhus väntade man gärna på värmen som skulle strömma ur den elementuppvärmda (?) lägenheten. Fel av mig, kände jag, då jag klev in i en, så när, lika kall enrummare i sveriges möbelcentrum. Det var helt enkelt bara att ta på sig den medtagna långärmade hooden och börja agera kock då magen fått vila alldeles för länge.

En välbehövd måltid var uppäten och det var lätt att känna av den sömn som jag fått föga av natten tidigare. Den uppblåsbara madrassen till säng såg helt plötsligt väldigt inbjudande ut.

Skivan, "Vapen och Ammuntion", rullades i skivspelaren och var långtifrån slut när jag slog upp ögonen. Tiden var inne i att ta en av de blåa bussarna in till stora staden för att komma i lagom tid till fredagens höjdpunkt.

Bror nummer två möter upp oss båda utanför den centrala gallerian och vi beger oss den långa (med stort L) vägen till stadens ishall, Billingehov, där konserten var förlagd. Vägen var framför allt kall och det är inte utan anledning man önskade att det, bakom hörnet, skulle lysa upp ett blåfärgat "T" för att slippa köldskador. Innan skadorna var ett faktum dök arenan upp inom synhåll och vi steg, för första gången sedan vi lämnat vårat eget hem samma morgon, in i värmen.

Det var med en aning tvekan jag hängde av mig min alltid lika varma vinterjacka till garderoben i utbyte mot en tjuga. Värmen i en annars kall ishall förbättrade dock min hälsa en aning.

Lagom i tid till att hitta sig en plats i det lilla publikhav som bildats framme vid scenen var man och en viss längtan börjar infinna sig i lokalen. Folk strömmar in allt eftersom tiden närmar sig bästa sändningstid i tv-sammanhang.

Familjen - ett scenframträdande utöver det vanliga
Överraskande puntkliga glider skånepågen och den enda medlemmen i enmansbandet, Familjen, in på scenen. Med sig har han en tuffing till dj som vackert står och diggar bakom ett mix-bord prytt med skånes flagga.

Jag säger bara, vilken lirare! Killen bjuder verkligen på sig själv och diggar på ett sätt vilket gör att man håller humöret uppe de 20 minuterna han underhåller publiken. Trots att musiken inte finns i ens egen repertoar kunde jag, med råge, uppskatta framträdandet.

Ljusen i hockeyarenan tändes upp en aning för att sedan släckas, här var man noga med tiderna i spelschemat må jag säga.

Kent - veteraner med stil som fixar allt
Bandmedlemmarna i Kent kliver in till ett vackert ljusspel i deras påkostade scenografi och inledningslåten, Vy Från Ett Luftslott, slängs iväg till ett ljublande publikhav av 3000 pers.

Lika briljanta inledningsspåret från 2002 års fullängdare spelas och följs därefter av med en rad kanonlåtar, därav en klassiker från bandets andra album, "10 minuter (för mig själv)".

Självklart måste jag nämna att detta är min första icke-hårdrockdoftande konsert och därför kan jag inte låta bli att jämföra aktiviteten bland mina grannar i publiken med de tidigare besökta spelningarna. Visserligen spelar Kent en någorlunda lugnare musik än vad jag skådat live förrut, men jag får ändå en känsla av att publikhavet stod nämnvärt stillastående även under de snabbare låtarna.

Allsångslåten, "Columbus", från senaste alstret var en av kvällens höjdpunkter. Likaså "Socker", "Palace & Main" och "Den Döda Vinkeln", som ligger på ens egen topplista, dyker upp.

Sångare Berg utstrålar ett blygt, men ändå kontrollerat, intryck då han dödar tid mellan låtarna i så kallade mellansnack. Även de andra bandmedlemmarna i Kent axlade rollen som sveriges största (och bästa) rockband på ett moget sätt.

Den nämnda scenografin innehöll, precis som på höstturnén, en stor bildskärm i bakgrunden, vilket satte en stor prägel på den sammanlagda känslan. Bilder och videos av diverse ting som låtarna förknippas med visades upp via den jättelika skärmen.

Två set av extranummer hade Kent att bjuda på, båda innehållande de nu givna låtvalen "747" och "Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)". Den senare råkar på att vara undertecknads mesta favorit vilket även sångare Joakim Berg instämmer i från sin mikrofon innan de drar igång med det akustiska introt.

Bästa tänkbara slut på en konsert känns inte mer än rätt och jag är ytterst nöjd med spelningen!

1. Vy Från ett Luftslott
2. Sundance Kid
3. Socker
4. Revolt III
5. Palace & Main
6. 10 minuter (För Mig Själv)
7. Columbus
8. LSD, Någon?
9. Romeo Återvänder Ensam
10. Generation Ex
11. Den Döda Vinkeln
12. Musik Non Stop
13. Kärleken Väntar
14. Ingenting
15. Om Du Var Här
16. Dom Andra
------------------------
17. Kevlarsjäl
18. Vinternoll2
19. 747

------------------------

20. Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)